Gravidlistan

Så här de sista skälvande dagarna av graviditeten tänker jag att det kanske kan vara kul för någon (kanske mig själv?) att få en liten sammanfattning. Också ett bra sätt att få igång bloggandet, plus att jag vet hur jag själv har dammsugit internet på gravidinfo. Med andra ord, här är min gravidlista.

När fick du veta att du var gravid?

Ungefär en vecka innan julafton, mitt i den mest hektiska julhandeln. Det var faktiskt skönt att det var så mycket annat som hände, för det gjorde att jag inte blev helt tokig av det knäppa i vetskapen om graviditeten, jag jobbade på som en dåre och sen när jag cyklade hem kom jag på att jag var gravid och blev alldeles fnittrig och glad.

Gravid cyklist i mitten av april, v.26

När berättade ni för omgivningen? 

Eftersom vi skulle på en nyårsfest hos Hanna där alla skulle ha med sig varsin drink var jag lite tvungen att berätta för henne, det hade varit så konstigt annars. Men min storasyster fick veta först av alla (förutom Cyklisten då, hehe). Våra föräldrar berättade vi för i början av februari ungefär, och sen tror jag att det var ganska klassiskt så där runt vecka 12 nånting. Det var väldigt kul att berätta för alla vänner, det är trots allt sällan man överhuvudtaget har några nyheter att komma med nu för tiden.

När är det dags?

Officiellt (eller vad man nu ska säga) i övermorgon, men det känns inte riktigt som om det kommer att kicka igång så pass tills dess. Men i princip är det dags när som helst!

Har du oroat dig mycket under graviditeten?

Det kan jag inte påstå. Oroligast tror jag att jag var innan rutinultraljudet, av någon anledning hade jag fått för mig att jag minsann skulle få en jättestor mage (var får man allt ifrån?) och när det knappt syntes och veckorna gick blev jag ganska nojig över att jag hade hittat på hela grejen. En gång tyckte jag att bebisen slutade röra på sig och då hann jag bli jätterädd, men det gick som tur över väldigt fort när den började sprattla igen.Förutom det har jag känt mig väldigt lugn faktiskt.

Inte helt lätt att komma upp när man har lagt sig på rygg...

Hur har du mått?

Det är ju det konstigaste, att jag har mått så bra. Jag tror på riktigt inte att jag har varit så här balanserad i mitt humör förr, jag lider annars rätt mycket av pms men nu är det som om hormonbalansen har stabiliserats helt. Så jag fasar lite för hur det kommer att bli när graviditeten är över... Visst har det dykt upp några lustiga hormonpeakar, som när jag blev jätteledsen när vi flyttade för att jag kände mig exkluderad ur packandet (???) till exempel. Haha. Men de gångerna kan jag ändå räkna på en hand. 

Fysiskt har jag också mått bra. Jag var inte särskilt illamående i början, däremot extremt trött och hungrig HELA tiden. Mot slutet innan jag blev ledig från jobbet var det ganska tungt, jag inser nu i efterhand att ett jobb där man står, klättrar på stegar, lyfter saker och böjer sig ner typ femtio gånger om dagen inte är det mest ultimata man kan syssla med. Jag hade ganska mycket sammandragningar då vilket jag inte tänkte på så mycket men som jag nu kan se att definitivt hängde ihop med jobbet. I övrigt har jag cyklat hela tiden, joggade ungefär fram till vecka 20. Nu funkar det fortfarande både att cykla och promenera, med skillnaden att det går låååångsamt och att jag blir ganska trött efteråt.

Har ni tagit reda på barnets kön?

Nej, det har vi inte. Det gör mig detsamma hur andra gör, av någon anledning tyckte vi båda att vi ville bli överraskade. Jag har alltid gillat att fundera på namn, så det har också varit roligt tycker jag, att få tänka ut både pojk- och flicknamn. Jag har heller ingen "känsla" av att det skulle vara det ena eller det andra, och att det inte spelar någon roll är väl ganska överflödigt att säga men jag säger det ändå. 

Gillar du att vara gravid?

Alltså, ja faktiskt! I och med att jag har mått så bra så klart. Sen finns det väl också någon del av mig som inte direkt lider av att få så mycket uppmärksamhet från alla håll, haha. Man är väl bara människa. 

V. 38, trodde nog att jag skulle vara typ dubbelt så stor

Hur tänker du kring förlossning?

Just nu är jag mest nyfiken och känner mig ganska redo för att möta nånting som jag inte har någon aning om hur det kommer att kännas och vara. Jag är väldigt glad över att vi flyttade till Umeå eftersom man här inte kan bli hänvisad till något annat sjukhus. Vi bor dessutom bara en dryg kilometer från förlossningen, så det känns också tryggt att stanna hemma så länge som möjligt eftersom det i princip är på promenadavstånd (även om jag betvivlar att vi promenerar dit sen när det väl kommer igång). I övrigt inbillar jag mig att jag är ganska öppen för att det kan bli precis hur som helst, även om jag så klart försöker tänka positivt och hoppas på att det inte ska bli några komplikationer.