fredag 17 augusti 2018

Snart men inte än

Oj, vad konstigt att vara här. Inte i Umeå alltså, men på bloggen. Jag har knappt rört en dator under sommaren, och kan inte ens minnas att jag skrev det förra inlägget. Så vad har hänt sen sist?

Vi har varit lite på fläng och haft semesterkänsla, men också lunkat runt här hemma och inte haft semesterkänsla alls. Det är verkligen en extremt underlig period det här, att inte ha någon vardag, inte jobb, inget riktigt socialt sammanhang ännu plus att dessutom vänta på en bebis. 

Det är väldigt kul och spännande så klart, men jag tror nog att vi kommer att tänka tillbaka på den här tiden som en märklig fas i livet. Det känns lite som att stå i ett startblock och vänta på startskottet som kan komma inatt eller om tre veckor.

Men jag mår väldigt bra så jag lider inte egentligen av bebisväntandet, förutom att jag är väldigt otålig då så klart. Jag är dessutom betydligt rörligare än vad jag hade trott att jag skulle vara, och cyklar t.ex. utan större problem, kan promenera och vara någorlunda aktiv. Hade jag varit tvungen att ligga stilla dessa veckor hade jag däremot säkert blivit knäpp, lider med alla som tvingas avsluta graviditeten på det sättet. 

Det gäller bara att försöka planera in någonting varje dag så man inte blir sittandes i soffan hela dagen. Idag har vi promenerat till biblioteket och ikväll tror jag att jag ska testa husets bastu (!) som ingen verkar använda.

 

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...