Precis när jag började känna mig så nöjd över hur bra dagen hade gått hittills vägrade Lillcyklisten tupplura trots att han hade varit vaken i evigheter (ehem, kanske där problemet låg...) och det slutade med över en timmes försök att få en olycklig gallskrikande bebis att varva ner, nu sover han äntligen på min säng. Lite sent på dagen, men vad sjutton. Det har varit sånt ovanligt flyt med sömnen här de senaste dagarna att det får var som det är med den saken. Vi har flyttat honom till ett eget "rum", jag med citationstecken eftersom det i själva verket är en skrubb (med ventilation) och det har gjort susen för hela familjen.
Idag är hursomhelst första dagen jag är ensam med Lillcyklisten, det känns både skönt och märkligt på samma gång. Det är verkligen inte som att jag känner att jag inte klarar av det ensam, bara otroligt ovant. Jag och Cyklisten har ändå levt tätt inpå varandra ända sen vi flyttade till Umeå, dvs. i sju månader, inte så konstigt om det tar några dagar eller veckor att ställa om i tanken.
Nåväl, en dag i taget. Jag tänker mig att jag ska försöka komma iväg hemifrån på förmiddagarna, men eftersom det snöade typ en halvmeter under gårdagen och natten hann gångbanorna inte plogas så jag skippade det idag. Det är så fint just nu. Verkligen jättemycket snö, men samtidigt farbara gång- och cykelbanor. Hör du det Göteborg, det går att kombinera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar