Töntigaste rubriken i mannaminne? Nåväl, det får gå.
När ljuset äntligen återvänder, då ser till och med skräpet i hallen fint ut.
Så här lila var det en eftermiddag då jag var ute på promenad.
Det här stycket från Tessa Hadleys The Past om syskonrelationer tycker jag är så fint!
Min vanligaste vy: Lillcyklisten som har vänt sig på mage och ligger och sprattlar som en fisk och gnäller för att han inte kommer någonvart. Plus rekvisita, och den superfina filten som jag fick av mitt jobb när jag blev föräldraledig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar