Cyklisten har börjat på sin praktik som pågår till slutet av juni, jag är ensam hemma med Minicyklisten och det är skönt att bara ha mina egna tankar att trängas med om dagarna. Det gör något med föräldraledigheten att vara ensam, för mig är det något bra.
 |
| Ibland gör jag sånt här också |
Det har helt klart varit mest fördelar med att vi båda har varit närvarande i hemmet ända sen Minicyklisten föddes, alla är lika nära varandra, vi har båda så gott som lika bra koll på båda barnens rutiner (förutom läggningarna som vi av praktiska skäl delar upp). Men själva hemmavarandet, det fungerar nästan bättre för mig när jag är ensam. Jag tycker ju om att bestämma och när det bara är jag hemma så svarar jag liksom bara inför mina egna planer och strukturer vilket jag tycker är skönt.
Sen är så klart detta som kontrast till helgen då vi båda kan hjälpas åt och dela upp oss, eller göra saker alla tillsammans. För jag säger inte att det är en njutning att gå in på eftermiddagen med en hungrig Lillcyklist, en trött Minicyklist, försöka baxa upp dem uppför tre trappor och sen fixa middag åt alla. Men det fungerar, och efter att ha varit hemma alla tillsammans alldeles för mycket och alldeles för länge är det så skönt att både få styra och ställa och bryta ihop av vardagsfrustration ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar