Metamåndag

Det är så där grå-grått* därute som det bara kan vara när det är höst. Och idag har det varit en riktigt måndagig måndag**, folk har sett så där allmänt tröga och förvirrade ut och jag har haft lust att ge dem chokladbitar och försäkra dem om att det kommer att börjar rulla på igen imorgon. Vet inte varför jag inte har känt mig som en av dessa tröga personer. Tror kanske att en helg helt utan pluggande fungerade som en vitamininjektion.***

Och helt orelaterat: om ni av någon anledning känner behov av att förkovra er i självbiografins vara eller inte vara kan ni läsa min artikel om det här på min andra blogg.

Känns lite fånigt. Att den enda jag länkar till är mig själv. Bara för kamouflera min totala självupptagenhet kan jag också länka till tumblr-sidan Feminist Ryan Gosling. För alla som uppskattar feministisk teori. Och Ryan Gosling.****

*Bästa sättet att förstärka ett ord: att använda det två gånger.

**Se ovan.

***Apropå detta ord: har ni någonsin fått en vitamininjektion? Är detta ens en möjlighet? Jag har fått uppfattningen att man oftast löser det med piller av något slag. Typ Multi-tabs.

**** Jag tänker mig att jag talar till en stor skara.

Tillbaka från... ööh... slappandet?

Herredumilde vad tyst det har varit här nu i veckan. Det enda jag kan skylla på är väl att jag bland annat har läst en massa (småtråkiga) böcker, skrivit en artikel och sprungit runt och teatrat mig. Dessutom har en Yster Syster modell mindre varit ockupant av mitt hem den här helgen och då har man inte tid att blogga. För då måste man dricka jättemycket kaffe, ännu mera öl och testa Göteborgs hyrcyklar. 

För den som eventuellt svärmar för bastubad kan jag dock meddela att det faktiskt är helt okej att bada studentbostadsbastu. Mer än helt okej faktiskt. 

Kontentan av detta är alltså: jag har varit jäkligt busy, men nu är jag i alla fall ren.

(hej hej, ja lite energi kanske jag hade kvar)

En sak till - min nya profilbild är tagen av Josefine, god vän och skicklig fotograf. Gå in på hennes blogg och kolla om ni inte tror mig! 

"Men jag liknar nog mig själv mest om jag skrattar tror jag."

Vikarie

Medan ni väntar på att jag ska ta mig ut ur mina 260 sidor vetenskapsteori och tröttheten efter en lång dag kan ni - nej, måste ni - lyssna på Ville Virtanens sommarprat. Det är det bästa jag har hört på länge. Oväntat, träffsäkert, och man undrar vad som skulle hända om det översattes / sändes i finländsk radio. 

Lyssna! Ni kommer inte att ångra er. 

Barndomsskräck

Finsalongen skriver idag om opelmannen, en bloggrubrik som plötsligt öppnade en massa gamla rum i mitt minne. Genast jag läser ordet opelmannen associerar jag nämligen till ett fenomen som länge satte skräck i oss barn i radhuslängornas paradis. Fenomenet gick under namnet

Vita Volvon

Vita Volvon var - föga förvånande - en vit Volvo som enligt sägnen åkte runt och kidnappade små lekande barn. Den kördes av en "elak farbror" och alltid när man såg vita Volvon måste man gömma sig. Det fanns många historier om barn som hade försvunnit spårlöst. Det var en sån där historia som man liksom visste att var påhittad men som man ändå inte riktigt kunde värja sig mot. För tänk om det stämde? För mig personligen tror jag att skräcken släppte sitt grepp samma dag som familjen köpte, just precis, en vit Volvo. 

Någon som känner igen berättelsen? Jag kan tänka mig att den vita Volvon existerade i olika skepnader i många andra barnvärldar. Ett forskningsobjekt för någon hugad folklorist månntro?

Råttan

Man skulle kunna tycka att en dag som slutar med att man ser en död råtta på hemvägen inte kan ha varit annat än hemsk. Tänk bara. En råtta! Där låg den med tassarna i vädret. Till min förvåning var den inte ens äcklig. Bara fascinerande. Inget blod, inget kladd. 

Hursomhelst, så nej, det har inte varit en hemsk dag. Det har varit en dag med förvisso mindre sprittande läsning men också ett fullproppat seminarium om självbiografiskt skrivande. Herregud vad mycket människor. Som en rockkonsert för litteraturnördar. Kanske inte så konstigt med tanke på att paneldeltagarna var Birgitta Stenberg, Ann Heberlein och Kjell Espmark. En cool 79-åring som skriver om sex, en jäkligt skärpt teolog och en ledamot för Svenska Akademien. Närmare Nobelpriset än så lär jag inte komma. Och om jag hade vågat gå fram och skaka hand med honom på efterminglet som jag trugade in mig på skulle jag ha kunnat skryta med att jag nu är endast är en handskakning (visst blir det så?) away från både Julia Kristeva och Jacques Derrida. 

Uuuuuh.

Jag hör hur ni drar efter andan. Tillåt mig upprepa: om jag hade vågat.

Dessutom... dessutom. Så kom det ett gradurelaterat mail som gjorde mig omåttligt glad. Kanske är det alla de här orsakerna som gjorde att jag tyckte att den döda råttan var söt. Det är möjligt. Man tar vad man får.

Bokhögar

Ett tydligt tecken på att man läser för många böcker samtidigt är att man börjar känna behov av att censurera sin lista med böcker man läser. Till bokspalten här till höger kunde jag egentligen lägga till två vetenskapsteoretiska verk men jag vet inte. Tror knappast att det skulle pimpa bloggen så där särdeles mycket. 

Och här nedan kan ni låtsas att det finns en snygg bild på alla dessa travar jag trevar mig igenom. Ni har väl lite fantasi?