måndag 17 oktober 2011

Metamåndag

Det är så där grå-grått* därute som det bara kan vara när det är höst. Och idag har det varit en riktigt måndagig måndag**, folk har sett så där allmänt tröga och förvirrade ut och jag har haft lust att ge dem chokladbitar och försäkra dem om att det kommer att börjar rulla på igen imorgon. Vet inte varför jag inte har känt mig som en av dessa tröga personer. Tror kanske att en helg helt utan pluggande fungerade som en vitamininjektion.***

Och helt orelaterat: om ni av någon anledning känner behov av att förkovra er i självbiografins vara eller inte vara kan ni läsa min artikel om det här på min andra blogg.

Känns lite fånigt. Att den enda jag länkar till är mig själv. Bara för kamouflera min totala självupptagenhet kan jag också länka till tumblr-sidan Feminist Ryan Gosling. För alla som uppskattar feministisk teori. Och Ryan Gosling.****



*Bästa sättet att förstärka ett ord: att använda det två gånger.

**Se ovan.

***Apropå detta ord: har ni någonsin fått en vitamininjektion? Är detta ens en möjlighet? Jag har fått uppfattningen att man oftast löser det med piller av något slag. Typ Multi-tabs.

**** Jag tänker mig att jag talar till en stor skara.

4 kommentarer:

Jessica sa...

Upptäcker att min kommentar där jag hyllade din nya bloggbild tydligen aldrig kommit fram. Pelle-pelle!

Jag tyckte att du såg ut som en proffsbloggare (på ett bra sätt alltså). Tänker mig också att det är det porträtt som kommer att användas på fliken till din första bok.
Och annars ser bloggen riktigt fin ut för tillfället, gillar de glittrande ljusen och de varma färgerna. Eh, ja, det var väl allt

Nina sa...

Pelle indeed!

Wohoo, proffsbloggare, det var värst. Ett omdöme som man måste lita på om det kommer från någon som faktiskt ÄR en proffsbloggare. =)

Jessica sa...

Proffs och proffs, ställer sig framför hyllor med snuskprodukter inför hela Svenskfinland, jag vet inte jag ;)

Nina sa...

Men bara ett proffs skulle vara tvungen att bry sig. ;)

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...