Otydlig måndag

Fick en dag till skänks, hade inte räknat med att jobba på uppsatsen alls den här veckan men insåg att måndagen är undervisningsfri och introduktionsföreläsningen är först imorgon. Trodde jag. 

Sitter nu med en liten påtår, så där halvt förbjudet med tanke på kafferekommendationerna för gravida, jag sov otroligt dåligt inatt på grund av att Lillcyklisten av någon underlig anledning var vaken mellan 00:30 och drygt 02. Hu. Onödigt att lägga till sig med såna ovanor just nu. Antagligen var det någon tand som spökade och mardrömmar på det för det hör verkligen till ovanligheterna med såna nattpass numera. 

Följaktligen är jag inte så hemskt motiverad och pigg just nu men hoppas ändå kaffet ska ge mig en inbillad känsla av fokus en liten stund i alla fall. Just precis idag känns det inte så hemskt smart att min arbetsplats är placerad precis bredvid vår säng...

Att önska sig något man inte kan få

Går omvägar kring vissa saker just nu medan annat som egentligen inte är så akut får uppmärksamheten. I morse var det +5 grader, hösten kommer fortare här i norr. Än är träden gröna, men björken på andra sidan vägen har en liten gren som har helt gula blad. 

Jag försöker skriva ett förlossningsbrev, minns inte mycket av vad jag skrev förra gången, har kanske förträngt det eftersom ingenting blev riktigt som det skulle. Det är klart, jag har lärt mig mycket om hur jag reagerar gentemot vården och hur svårt det är för mig att kommunicera när allt mitt fokus ligger på andning och avslappning, men det är ändå svårt att förmedla vad det är jag behöver.

Mycket av min oro beror på vetskapen om hur illa förlossningsvården fungerar och jag har svårt att bortse från det när jag skriver ner mina tankar. "Jag vill ha stöd", skulle jag kunna skriva, "om ni har tid", skulle jag kunna fortsätta. Samtidigt som jag inte vill belasta de enskilda personerna för att systemet inte fungerar. Men det är så skevt. Det rimligaste hade väl varit att vara lite normalt nervös för en förlossning på grund av att det är en så galen grej, inte för att man är rädd för att personalen ska vara så stressad att de fattar snabba beslut för att de måste hasta in till nästa födande. 

Tänker istället på sånt som lekbord för barn, vilka växter som trivs i vilka väderstreck, amningsnattlinnen och bakmaskiner. Samtidigt som dokumentet där bakom pockar på min uppmärksamhet. Uppsats 3.0.

Nästan harmoni

Ibland får vi till dem, helgerna. Det här var en lugn helg utan några större katastrofer (dvs. trotskonflikter eller galna läggningar). På lördagen tillbringade vi en heldag hos kompisar som har en stuga en bit utanför stan där vi både hann äta lunch i fred medan barnet sov, leka, och bada i sjön. På söndagen först en halvinspirerad utflykt till "HAAVEET" (som Lillcyklisten alltid deklamerar) följt av en spontan inbjudan till bubbel och snittar hos en vän som äntligen har fått ett superjobb efter alldeles för lång tids letande.

Undrar i mitt stilla sinne om fredagsdejten hjälpte till att bädda för lite bättre humör hos mig och Cyklisten? Kanske. Önskar att jag hade tid och råd med mer sånt nu innan Minicyklisten föds, men jag känner mig minst sagt jagad av tidsbristen och allt jag har kvar att göra med uppsatsen. 

På fredag fyller Lillcyklisten två år och det är ytterst oklart hur vi ska fira honom eftersom hans farföräldrar båda är över sjuttio och vår gård är ungefär lika mysig som en parkering. Det finns en risk att vi bjuder hem oss till deras innergård och hoppas att de kan tänka sig koka kaffe om vi bidrar med resten. Så tråkigt att inte kunna ha ett ordentligt kalas nu när han faktiskt tycker det är roligt. Haha. Kommer säkert att få äta upp de orden om några år. 

Framåt

Inatt var en natt då jag vaknade varje gång jag skulle vända mig i sängen. Vilket är ganska många gånger. Så mina förväntningar inför dagens arbetsinsats var inte särskilt höga. Trots det har det gått oväntat bra och jag har hittat två texter som känns otroligt relevanta för min analys. Jag begriper att det här är väldigt ointressant för alla utom mig, men eftersom livet just nu består av i princip tre saker: skriva uppsats, vara gravid och ta hand om en tvååring är det inte så mycket annat som får plats i den här bloggen. 

Det känns i varje fall skönt att ha den där känslan av att ha klivit över en tröskel till i tankearbetet. Imorgon ska jag skicka text till min handledare och även om jag vet att hon kommer att komma med synpunkter som kommer att kullkasta en hel del av vad jag har skrivit känns det ändå som rätt tillfälle. Att jag sen bara har en vecka jobb kvar innan de "riktiga" studierna inleds, ja, det är väl bara att acceptera.

Gravidlistan 2.0

Den här listan fyllde jag i för nästan exakt två år sen, så jag tänker att det är lite kul (i alla fall för mig) att jämföra.

När fick du veta på att du var gravid?

I februari, precis en vecka efter att jag hade ringt min chef och meddelat att vi kommer att flytta tillbaka till Göteborg och att jag vill börja jobba i januari 2021. Oops.

När berättade ni för omgivningen?

Ganska tidigt tror jag? Jag minns ärligt talat inte riktigt, den biten kändes betydligt mindre dramatisk den här gången, antagligen för att vi blev väldigt överraskade och hade rätt mycket annat att tänka på. Det var nog snarare så att det var skönt att berätta för folk för att inte behöva vara ensam med chocken.

När är det dags?

I slutet av september, med andra ord är det ungefär en månad kvar, give or take.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?

Det har jag tyvärr gjort. Inte så mycket över barnets mående, men väldigt mycket över familjens mående. Hur ska Lillcyklisten reagera? Hur ska vi orka? Var ska vi alla sova (vi bor i en tvåa)? Hur ska det bli med mina studier? Och så vidare och så vidare. Mycket tyngre psykiskt den här gången faktiskt, det beror nog delvis på att vi har en trotsig tvååring att hantera samtidigt, men också på att vi verkligen inte hade planerat att få ett till barn just precis nu. Det har gjort att oron har överskuggat det roliga med att vi ska få ett till barn - för det är så klart också roligt och spännande! Men jag tycker att det är viktigt att prata om att man kan ha väldigt mycket motstridiga känslor samtidigt som man vill ha ett barn. Det är livet liksom och så får det vara.

Hur har du mått?

Fysiskt har jag mått rätt bra. Lite mer illamående i början, och en fruktansvärd hunger på det. Jag hade också rätt jobbig foglossning ett tag, i slutet av våren och början av sommaren, men det har faktiskt släppt nu. Precis som förra gången känner jag mig ganska rörlig vilket är skönt, jag har dock märkt att det är jobbigare att cykla den här gången men tror att det beror mer på min nuvarande cykel än på gravididteten, hehe.

Gillar du att vara gravid?

Det gör jag! Den här bebisen är synnerligen gymnastisk av sig och det är mysigt när den håller på och far av och an därinne. Men det är tyngre att vara gravid när man har ett annat barn att ta hand om, så klart, nu har han tack och lov lärt sig att gå upp för våra tre trappor själv men det är inte någon fröjd att hålla på lyfta och bära samtidigt som man är gravid.

Hur tänker du kring förlossning?

Oj, jag tänker så otroligt mycket! Men framför allt jobbar jag på att försöka släppa kontrollen och lita på att det kommer att gå bra. Eftersom Lillcyklisten föddes med akut kejsarsnitt och vi hade en väldigt jobbig första tid har jag fått bra stöd från vården med både psykologer och extra träffar med förlossningsläkare som har gått igenom min journal. Den här gången ska vi också gå en profylaxkurs vilket känns bra eftersom det känns viktigt att ha mer egna redskap den här gången. Det är otroligt deppigt att det är så, men all vetskap jag har om hur otroligt undermålig arbetsmiljö svenska barnmorskor har idag och med tanke på att vi inte upplevde att vi blev bra bemötta när Lillcyklisten föddes känns det inte som att jag vågar lita på att jag kommer att få någon hjälp utifrån. Men jag försöker se det som en styrka, att det (kanske självklart nog?) är jag som måste ta ansvar för hur det går och vilken hjälp jag kan få.

Tisdag

En mindre produktiv dag. Jag har sovit två tupplurer och inte kunnat fokusera. När jag väl fick tag på energin började de bila i lägenheten snett ovanför så allt skallrar och brölar och det går inte att tänka. Samtidigt försöker vi komma på ett smart sätt att ta oss ner till Göteborg när vi flyttar med två barn. Och så hittar vi inte vårt nuvarande hyreskontrakt som vi behöver säga upp.

Ja, en sån dag. Oljud. Störningar.

Pizzameditation

Jag började dagen med att försöka föreslå för Cyklisten att vi kanske skulle åka till IKEA. Så peppad var jag på att börja skriva igen. Men det lossnade som tur var efter lunch och nu känns det ändå helt okej. Det går alltid trögt på måndagar. 

Egentligen skulle jag helst bara läsa vidare i Curtis Sittenfelds Rodham, romanen som handlar om vad som hade hänt om Hilary Clinton inte hade blivit Clinton och alltså inte hade gift sig med Bill. Dels vill jag läsa vidare i den för att den är bra, den är också så där lagom lättläst att jag kan läsa i den samtidigt som Lillcyklisten leker. Dels vill jag läsa vidare för att den måste återlämnas till biblioteket på torsdag. 

I eftermiddag ska jag göra pizza, det var egentligen tänkt att vi skulle äta det igår men både jag och Cyklisten hade underliga migränkänningar så det kändes inte riktigt värt det. Att baka pizza själv är nog vad influerarna hade kallat för "self-care", så länge jag får göra det i lugn och ro är det nästan som att meditera. Hm, kanske det är en visualisering jag ska jobba med under den kommande förlossningen? Ta värkar genom att se framför mig hur jag snurrar degbitarna i lite mjöl och låter dem jäsa i 15 minuter till.