Och jag går hem från E's och tänker: "Det här är sista gången jag går hem från E's". Och det är alldeles för hemskt och jag vet inte vad jag ska tänka. Att det bara är just nu det känns förfärligt. Att jag har haft tur som har lärt känna människor som jag vill ha i mitt liv för alltid. Men det hjälper inte. Och jag gråter hela vägen hem och upp för trapporna och in i rummet och på sängen ligger min uppslagna resväska och gapar. Spyr kläder.
Och imorgon är det den sista dagen.
Och imorgon är det den sista dagen.
4 kommentarer:
Skål för människor som jag vill ha i mitt liv för alltid!
Så fint och så hemskt på samma gång!
en tanke slog mig idag: är detta vad de menar med att vara vuxen? att ha alla sina människor utspridda över världen? hu, det var inte det jag tänkte mig.
Usch, du har rätt Hannah, kanske är det så men det känns både lite fint men framför allt jobbigt!
Skicka en kommentar