Kaotiskt men bra

Detta har hänt:

Jag har tillbringat min första natt i Svea Rike. Jag har fått ett lånekort till Universitetsbibban. Jag har suttit på utisinfo med M och undrat varför. Jag har träffat instens utiskoordinator och hunnit prata lite gradu. Jag har promenerat omkring med M och om och om igen tänkt hur knäppt det känns att vara här. Jag har tänkt att det känns mer dramatiskt att komma hit än när jag åkte till London eftersom Göteborg är en för mig helt främmande stad. Jag har sovit gott på Ms madrass. Jag har druckit kaffe på tre olika ställen. Jag har tänkt "och dom säger att det regnar mycket i London!" och stått med för svaga glasögon på centralstationen och insett att jag har fel nummer till M. Jag har träffat L från London och blivit glad över att en bit av förra året ännu finns med.

Detta har inte hänt i denna ordning. Men så ser det ut inuti mitt huvud just nu. Imorgon ska jag ta mig an Skatteverket.

Celebrity Deathmatch

Dagens kamp går mellan Rocky och Hobbes. It's a hard knock life.

Sverigeoskuld

Igår kväll genomlevde jag min första shit-varför-flyttar-jag-till-Göteborg-egentligen-och-tänk-om-min-gradu-bara-blir-skit-ångest. Det känns lite otippat liksom. Inte för att jag inte vill flytta, inte för att jag inte vill skriva gradu, men på något vis känns det som om jag har blundat och pekat på kartan och bara bestämt, "dit ska jag". Jag kan också meddela att jag snart kommer att bli av med min Sverigeoskuld: jag har nämligen aldrig övernattat i detta vårt diplomatiska och politiskt korrekta grannland.

Jag vet att jag kommer att trivas. För det har jag bestämt. Dessutom är jag väldigt bra på att anpassa mig. Men det känns ändå bra att jag ska bo hos M lite först. Acklimatisera mig. Se på mycket strunt. Prata mycket strunt. Och sen kanske skaffa mig ett svenskt personnummer så småningom.

Så du är magistersstuderande?

Att göra: läsa slut böckerna ovan och skriva referat så att jag får ut min kandidatexamen och kan sluta komma med konstiga förklaringar om Finlands studiesystem (Ja, alltså jag är ju magistersstuderande men jag har inte fått ut min kandidatexamen ännu. Konstigt? Nej, så gör alla i Finland!)

Att inte göra: fotografera böckerna ovan på olika platser i föräldrahemmet istället för att skriva ovan nämnda referat.

Dancing on my own

Roby på Flow 2010

Barnläger som var så intensivt att det närapå gjorde Juhlamokka till ett tolererbart kaffe, ombokat Göteborgsflyg, besök hos J&J och andningspaus och sist och slutligen Flow. Att Robyn var så bra som hon var och att M.I.A inte imponerade, att Caribou var glada trots att de blev petade från att headlina, att stå mitt i ett virrvarr och lyssna på The Xx och andas ut andas ut andas ut och höra ekon från andra platser och andra tankar men ändå, att finnas där i stunden och inte vilja vara någon annanstans.

Lite mindre än två veckor tills flytten till Göteborg och nu måste jag på allvar ta itu med uppackande och nerpackande (Londonkappsäcken står fortfarande och gapar halvtömd) och papperskrig. Jag är oförberedd men det känns mest skönt. Man kan också bara ta det som det kommer. Och inte alltid se sig själv i den ena eller andra situationen. Bara stiga på ett flyg.

(London: Kommer du inte hit snart?
Jag: Men jag är ju så nära dig. Bara lite hav emellan.
London: Kom ihåg att mitt regn alltid är bäst. Och att du inte får bli för van vid högertrafik.
Jag: Jag vet fortfarande inte vilket håll jag ska se åt när jag går över gatan.
London: Haha.
Jag: Värst vad man kan bli stolt.)

Magisk talföljd?

Plötsligt märker jag att jag snart ska flytta. Om tre veckor. Och jag har inte ännu packat upp min London-kappsäck helt och hållet. Och jag funderar över vad kvadratmetrar kan berätta om en människas utveckling, för mig gick de först uppåt ganska stadigt men den senaste tiden har de börjat åka allt mer av och an. Det började med 18 kvadrat. Sen blev det delade dryga 60 kvadrat. De byttes så småningom ut till egna 28 kvadrat och i år har jag bott på cirka 10 kvadrat. Nu kommer jag att vara tillbaka vid 18 kvadrat. Är någonslags cirkel sluten på något sätt? Eller har jag bara gått bakåt i utvecklingen?