måndag 12 mars 2012

Nej tack men också tack

Gick en sväng via mitt förra rum i Johanneberg för att plocka på mig lite vilsekommen post och insåg att jag redan, efter inte ens två veckor, har lyckats glömma att jag faktiskt har bott där. Allt gott om studentbostadsstiftelser, till skillnad från många andra ger de människor en chans att åtminstone få tak över huvudet, men efter att ha bott i tre olika studentbostäder (Åbo, London och Göteborg) tycker jag mig har rätt att säga: aldrig mer

När jag steg in genom dörren till mitt nya hem väntade dessutom en present hemifrån. Måndagseftermiddagar borde alltid se ut så tycker jag.


Tack mamma!

4 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Och finaste boken!

Anonym sa...

Jag har just stickat färdigt ett par sockor som jag ska skicka till Sara. Det är ju färdigt randat garn och i hennes sockränder ingår det gröna som finns i dina. Så då blir väl era sockor kusiner? :)

Mamma (med dålig humor)

Jessica sa...

Vad fint det har blivit här i ditt bloggrum! Mycket Nina-aktig header :)

Nina sa...

Mia: Ja! Fast här i vykortsversionen.

Mamma: Haha, så blir det säkert. Säger dottern med minst lika dålig humor.

Jessi: Vad bra att du tycker det, klurade ganska länge mellan bakgrunder och headers, men tycker att det blev rätt så fräscht så här. :)

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...