Går omkring och lyssnar, får inte nog av att lyssna. På människor, på radion, på musik. De där orden som låter så annorlunda när andra säger dem. Vilka som helst. Lyssnar på texter jag läser och tänker oj om jag kunde skriva så där sen skriver jag några rader för hand och undrar varför det kommer så periodvis. Inte skrivandet men skrivandet-för-hand. Ibland får det mina tankar att stanna av tvärt. Andra gånger är det som om friktionen som skapas mellan pennudd och papper är det som gör att orden dyker upp. Inte min hand, inte min hjärna. Det är konstigt.
Idag öppnar jag ett nytt kaffepaket och drar in doften i näsan. Idag lyssnar jag på Markus Krunegård och tänker att han nog är trevlig att dansa tryckare med. Så där som man gjorde förr. Med benen stela som styltor och överkropparna pendlande från sida till sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar