Torsdagsmåndag

Vaknar upp och tänker åh vad skönt då väckarklockan ringer. Min åttadagarsvecka som blev tre dagar kortare, och man vet att man har tillfrisknat när man är för rastlös för att läsa. I grannrummet sovs det fortfarande, men bara ett par nätter till. Nu har bland annat Ylva varit här i nästan en månad,  och jag har liksom knappt hunnit vänja mig och så blir det tomt igen.  

Det känns som måndag. Är det måndag? Nej, det är inte måndag. Det är torsdag och snart helg, även för mig, men nu ska jag cykla iväg till jobbet. På en lånad cykel som jag har haft i drygt ett år nu men som snart antagligen mest kommer att få vila. Nej, jag har inte tagit körkort. Men någon har hittat en annan cykel åt mig, en cool cykel till och med som kanske kan gå jättefort. Det ni.

En trött skalle

Och jag som laddade upp för min ovanligt långa arbetsvecka med väldigt lugnt midsommarfirande och så blir jag sjuk efter att bara ha jobbat tre dagar. Fånigt. Och tråkigt att vara förkyld när det är sommar. Önskar att jag fick förkylningar som jag kunde jobba mig igenom, liksom bara ignorera. Men blir istället yr och snurrig och alldeles matt i kroppen. 

Det enda bra med att vara sjuk är att man har tid att läsa (så länge man inte somnar), jag har sträckläst en norsk deckare, Fantomsmärta av Thomas Enger. Så korta kapitel att man liksom skjutsas fram i handlingen. En positiv överraskning faktiskt, gillar den bättre än det danska syskonparet Hammers bok Svinen som jag också läser men funderar på att kassera. Och jo. Det finns andra bra saker med att vara sjuk. I alla fall då det finns någon som tar hand om en och låter en vara oproportionerligt ynklig med tanke på att det bara handlar om en ganska vanlig förkylning.

Har för övrigt börjat grubbla över potentiell semesterläsning, det är ju bara en månad (!) kvar tills den drar igång. Den enda bok som jag hittills har fastslagit att jag ska läsa då jag tuffar mig upp genom Sverige i en tågvagn (ja, jag vet att de inte egentligen tuffar) är Håkan Nessers Himmel över London. Har för mig att jag borde älska den eftersom boken handlar om en författare, utspelar sig i London, och är skriven av Nesser. Men alla tips mottages med glädje. Tänk sträckläsning, tänk tjocka böcker. 

Då tänker jag på Sigrid

Det dök upp en bok på jobbet, två egentligen, eller två exemplar av en och samma pocketbok. Jag och min kollega Johanna nappade genast åt oss varsitt ex, vi oh-ade och ah-ade oss, vilken fin titel, vilket fint omslag, vad bra språk det verkar vara! Jag har inte börjat läsa boken ännu så vi får se om känslan håller i sig, men lite senare blev det diskussioner om omslaget i fråga eftersom en tredje person tyckte att det var jättefult. Visst, jag kan hålla med om att de tre fåglarna högst upp känns lite väl kalkylerat olika i sina vingrörelser (är det duvor?), men för mig är det ett omslag som går rätt in. En ensam kvinna på en regnfuktig åker iklädd nästan en exakt likadan knallgul regnjacka som yours truly har i sin ägo. 

För mig tror jag alltså att det är så enkelt som identifikation. Också den inbundna boken har ett liknande motiv om än i stramare och elegantare utförande och där ser man till och med en lada (!) som är som hämtad från en österbottnisk åker. 

(ja, jag har lite hemlängtan, vem längtar inte efter sin asfalt, sina cykelvägar som löper vid sidan av åkrar och ängar?)

Som tur har jag en till kollega och tillika bokbloggare och fotograf som inte räds utförliga omslagsanalyser, hördu Marcus, vad säger proffset om mitt och Johannas nya älsklingsomslag? Trots min identifikation med stämningen på pocketutgåvan kan jag, om jag tar ett steg tillbaka, se att den är betydligt rörigare i utförandet än den inbundna utgåvan. Nåväl. Här har ni boken i alla fall, Elin  Olofssons Då tänker jag på Sigrid, säg gärna vad er spontana reaktion är.

Omslag till pocketutgåvan

Omslag till den inbundna utgåvan

Kulturkonsument!

Åh enkäter dagar då jag har jobbat öppningspass. Ointressant och överflödig information, varsågoda.

Första skivan jag köpte: Take Thats Everything Changes. 1993 var helt klart mitt år.
Senast spelad låt: "Recover" med CHVRCHES. 
Första siten jag kollar när jag vaknar: Min mail.
Spel jag spelar mest: Just nu frågespelet "Boknörd". Rekommenderar varmt. Sen fick jag just ett 90-tals Trivial Pursuit av min vän Linda, så det lär också bli aktuellt i sommar. Älskar brädspel!
VOD-tjänst: Eeeh...
SVT Play-tips: Säger som Helena, "Spung". Som ett svenskt Skins bara bättre. 
Favoritradioprogram: Hm, svår fråga, lyssnar på rätt mycket radio. Gillar både Lundströms bokradio och, kanske lite otippat, Radiopsykologen. 
Söndagskulturkonsumtion: Film kanske? Känner mig helt out of the loop gällande tv-serier just nu.
Dyraste kulturvana: Tror att jag är ganska sparsam (pengamässigt), men kanske festivaler och konserter? De kostar ju oftast en hel del. 
Film jag sett flest gånger: Det finns några stycken, men Almost Famous är nog favoriten.
Bok jag läst flest gånger: Samma här, skulle gissa på Scott F. Fitzgeralds Tender is the Night.
Favorittidskrift: Ingen särskild, är en väldigt sporadisk tidskriftläsare.
Konstart som är svårast att relatera till: Teater där publiken förväntas delta. Fyyyy.
Konstverk jag skulle vilja äga: Alldeles för svår fråga. Tänker bara genast på att jag inte behöver äga konst, att det skulle bli sjukt dyra försäkringar, man skulle inte kunna slappna av... ni fattar. 
Verk som fått mig att gråta: Är väldigt gråtomild (ja, det är ett ord). Kan inte svara på det. Brukar oftare bli tårögd av rörande scener än av sorgliga sådana.
Favoritsite: Säger som Jessi: bloggar av alla de slag! Men också Filmtipset. Så praktiskt och beroendeframkallande.

Lite Mallis

Vi bodde vid ett stort blått hav, dom kallar det visst Medelhavet. Det var salt och kallt men så nära vårt hus att man bara kunde ta ca 100 steg så var man i vattnet. Och det var jag. I vattnet alltså.

Det var en väldigt avslappnad resa. Eftersom vi hyrde ett hus åt vi knappt ute utan lagade nästan all vår mat själva. Och så hade vi bil också, det var smidigt. Vi åkte upp och ner längs med ostkusten och letade fina stränder. Och skrattade. Här har jag lyckats fånga mig själv, hungrig, övertrött och mitt i ett skrattanfall. Samt med en solklänning jag har fått av Hanna som jag använde nästan varje dag.

Vad gjorde vi mer? Jo, vandrade förstås. Upp på ett berg som var lite under 300 meter högt, inget Mount Everest alltså, men svettig blev man. Fem och en halvtimmes traskande (och lite klättrande) uppåt och neråt (neråt var mest ansträngande) blev man ganska sliten. Men på bästa sätt. 

Här är vi på väg från toppen ner till havsnivån igen eftersom vi skulle ner i en grotta. Fast jag fegade ur eftersom repstegen var trasig och jag har obefintliga hand- och armmuskler. På (den överexponerade) bilden nedanför ser man i alla fall den lilla grottmynningen, den ligger strax till höger ovanför klippskrevan nere till vänster. Det avhuggna berget bakom är samma berg vi klättrade ner för. 

Sista dagen hann jag se lite av Palma också, vilken mysig stad det verkar vara, alla turister till trots. Smala ringlande gator och välklädda äldre damer.

Min första lilla semester, ganska fantastiskt egentligen. Den riktiga semestern kommer i slutet av juli, då dissar jag södern och åker norrut istället. Ser minst lika mycket fram emot det. Då ska jag minsann också hoppa i plurret.

Att låta saker hända

Föreställ er gärna att det är så här jag håller på just nu, sitter på en terrass vid Medelhavet och smuttar på en öl. I verkligheten, not so much. Högsäsong, stora leveranser, massor med folk, sånt.

Gör väl lite annat också, spejar över havet, ser en säl, håller ett roder, frågar "finns det nånting jag kan hålla i?". Saker jag inte har gjort förr. Det är inte det lättaste. Att göra saker man inte har gjort förr. Det där kontrollbehovet ni vet, kittlar en bakom örat som en mygga om natten. Men jag lär mig kanske. Att försöka slappna av även om jag inte har kontroll. Det var väl lite det som det handlade om också, det här avståndet till det akademiska. Om att ta ett kliv åt sidan, låta saker och ting bara hända. Fast också den tanken var mest teoretisk, jag trodde väl aldrig riktigt på att de skulle göra det, att sakerna skulle hända alltså. 

Kryptiskt, jag vet. 

Ville också säga att jag äntligen har läst Mias Martrådar, att jag också skulle vilja säga något vettigt om hur bra jag tycker att den är, att den är bra riktigt på riktigt, att jag älskar att karaktärerna alla har både sympatiska och osympatiska sidor, att jag ser berättelsen framför mig som en film, att hon har lyckats skapa en helt annan värld som man bara vill stanna kvar i. Lite för trött för att formulera mig vettigare än så, men shit alltså. Vad glad jag blir av att känna människor som lyckas göra det de vill, som inte bara är kreativa utan också skickliga, som gör något av kreativiteten. Stolt blir man. 

Nu ska jag önska mig själv detsamma jag önskade en kund idag efter att ha packat upp ca sjuttiotusen boklådor:

Trevlig läsa!

Dammstin

Landade på ett lagom varmt Mallorca, träffade en vän som landade innan mig, åt äckliga (men många) hamburgare på flygplatsparkeringen i väntan på våra tre resterande reskompanjoner, åkte österut över en nattsvart ö (stjärnorna!) och somnade i ett eget rum (vänner som vet att man snarkar och ger en enkelrummet är också stjärnor). 

Att vakna till vågskvalp, jo just så klyschigt. En hel vecka av bara lugn och ro med nästan alla av mina bästa vänner från Jakobstad. Det där då man kan varandra så väl att man inte behöver göra upp några hushållsplaner, allt bara flyter på, någon diskar, någon lagar mat, någon latar sig, nästa dag är det ombytta roller. Att skratta så man nästan gråter, att lära sig en konstig sång/ramsa på dialekt om någon som kör ett lik ner i diket. Kaffe på terassen, öl på stranden. Men också, att gå omkring med en liten skön saknad i magen. Att det inte är tråkigt att komma tillbaka till vardagen utan lika bra som att åka på resa.

Ni ska få lite semesterskrytbilder, lite senare någon gång. Och sen blir det nog snart sommartakt här. Så många cykelturer som ska cyklas, så många böcker som ska läsas i solen. På tal om det förstås, har ni någon planerad sommarläsning?