En trött skalle

Och jag som laddade upp för min ovanligt långa arbetsvecka med väldigt lugnt midsommarfirande och så blir jag sjuk efter att bara ha jobbat tre dagar. Fånigt. Och tråkigt att vara förkyld när det är sommar. Önskar att jag fick förkylningar som jag kunde jobba mig igenom, liksom bara ignorera. Men blir istället yr och snurrig och alldeles matt i kroppen. 

Det enda bra med att vara sjuk är att man har tid att läsa (så länge man inte somnar), jag har sträckläst en norsk deckare, Fantomsmärta av Thomas Enger. Så korta kapitel att man liksom skjutsas fram i handlingen. En positiv överraskning faktiskt, gillar den bättre än det danska syskonparet Hammers bok Svinen som jag också läser men funderar på att kassera. Och jo. Det finns andra bra saker med att vara sjuk. I alla fall då det finns någon som tar hand om en och låter en vara oproportionerligt ynklig med tanke på att det bara handlar om en ganska vanlig förkylning.

Har för övrigt börjat grubbla över potentiell semesterläsning, det är ju bara en månad (!) kvar tills den drar igång. Den enda bok som jag hittills har fastslagit att jag ska läsa då jag tuffar mig upp genom Sverige i en tågvagn (ja, jag vet att de inte egentligen tuffar) är Håkan Nessers Himmel över London. Har för mig att jag borde älska den eftersom boken handlar om en författare, utspelar sig i London, och är skriven av Nesser. Men alla tips mottages med glädje. Tänk sträckläsning, tänk tjocka böcker.