måndag 17 juni 2013

Lite Mallis



Vi bodde vid ett stort blått hav, dom kallar det visst Medelhavet. Det var salt och kallt men så nära vårt hus att man bara kunde ta ca 100 steg så var man i vattnet. Och det var jag. I vattnet alltså.

Det var en väldigt avslappnad resa. Eftersom vi hyrde ett hus åt vi knappt ute utan lagade nästan all vår mat själva. Och så hade vi bil också, det var smidigt. Vi åkte upp och ner längs med ostkusten och letade fina stränder. Och skrattade. Här har jag lyckats fånga mig själv, hungrig, övertrött och mitt i ett skrattanfall. Samt med en solklänning jag har fått av Hanna som jag använde nästan varje dag.


Vad gjorde vi mer? Jo, vandrade förstås. Upp på ett berg som var lite under 300 meter högt, inget Mount Everest alltså, men svettig blev man. Fem och en halvtimmes traskande (och lite klättrande) uppåt och neråt (neråt var mest ansträngande) blev man ganska sliten. Men på bästa sätt. 


Här är vi på väg från toppen ner till havsnivån igen eftersom vi skulle ner i en grotta. Fast jag fegade ur eftersom repstegen var trasig och jag har obefintliga hand- och armmuskler. På (den överexponerade) bilden nedanför ser man i alla fall den lilla grottmynningen, den ligger strax till höger ovanför klippskrevan nere till vänster. Det avhuggna berget bakom är samma berg vi klättrade ner för. 


Sista dagen hann jag se lite av Palma också, vilken mysig stad det verkar vara, alla turister till trots. Smala ringlande gator och välklädda äldre damer.


Min första lilla semester, ganska fantastiskt egentligen. Den riktiga semestern kommer i slutet av juli, då dissar jag södern och åker norrut istället. Ser minst lika mycket fram emot det. Då ska jag minsann också hoppa i plurret.



5 kommentarer:

ormhanna sa...

Jestas vad fint det ser ut! Och fint att klänningen kom till användning. Ser fram emot parkhäng med dig iklädd den snart, typ nästa vecka! ORMKRAM!

Nina sa...

Parkhäng låter super (förutom att jag jobbar typ hela tiden då...)! Känns som minst fem månader sen sist. Omrkram tillbaka!

Marcus sa...

Underbart att du la upp några bilder!!

Och extra roligt att du på skrattbilden i bilen har en chipspåse bakom dig va? :)

Nina sa...

Ja det är helt en slump. Vet INTE hur påsen har hamnat där.

Marcus sa...

Hahaha ja jag förstår. Har själv varit med om att godis- och chipspåsar planterats i min närhet av illvilliga personer. Usch vad arg man blir!

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...