Att låta saker hända

Föreställ er gärna att det är så här jag håller på just nu, sitter på en terrass vid Medelhavet och smuttar på en öl. I verkligheten, not so much. Högsäsong, stora leveranser, massor med folk, sånt.

Gör väl lite annat också, spejar över havet, ser en säl, håller ett roder, frågar "finns det nånting jag kan hålla i?". Saker jag inte har gjort förr. Det är inte det lättaste. Att göra saker man inte har gjort förr. Det där kontrollbehovet ni vet, kittlar en bakom örat som en mygga om natten. Men jag lär mig kanske. Att försöka slappna av även om jag inte har kontroll. Det var väl lite det som det handlade om också, det här avståndet till det akademiska. Om att ta ett kliv åt sidan, låta saker och ting bara hända. Fast också den tanken var mest teoretisk, jag trodde väl aldrig riktigt på att de skulle göra det, att sakerna skulle hända alltså. 

Kryptiskt, jag vet. 

Ville också säga att jag äntligen har läst Mias Martrådar, att jag också skulle vilja säga något vettigt om hur bra jag tycker att den är, att den är bra riktigt på riktigt, att jag älskar att karaktärerna alla har både sympatiska och osympatiska sidor, att jag ser berättelsen framför mig som en film, att hon har lyckats skapa en helt annan värld som man bara vill stanna kvar i. Lite för trött för att formulera mig vettigare än så, men shit alltså. Vad glad jag blir av att känna människor som lyckas göra det de vill, som inte bara är kreativa utan också skickliga, som gör något av kreativiteten. Stolt blir man. 

Nu ska jag önska mig själv detsamma jag önskade en kund idag efter att ha packat upp ca sjuttiotusen boklådor:

Trevlig läsa!