Det är ju Eurovisiondags! Hade nästan glömt bort det och såg endast halva semifinal nummer ett, satt och läste en bok medan jag såg semifinal nummer två. Vilken identitetskris. Kanske är mitt bristande engagemang helt hälsosamt, kanske ett tecken på att jag håller på att tappa bort en viktig del av mig själv.
Haha.
Den riktiga orsaken tror jag är att det är ganska tråkiga bidrag i år.
Men helt kort kan jag säga följande: min favorit är Nederländernas "Calm After the Storm" med The Common Linnets. Den kommer inte att ha en chans, men det är kanske den enda låt jag frivilligt skulle lyssna på. Dock hejar jag på Österrikes Conchita Wurst och "Rise Like a Phoenix", bra schagerlåt, bra sångröst, och en artist som lyfter hbtq-frågor. Så otroligt viktigt i det klimat som råder i Europa idag.
Sen att jag för ett ögonblick trodde att jag bodde i District 8 och såg en televiserad sändning av Hungerspelen när semifinalerna drog igång är en annan sak.
Kan även påpeka att det också är Katarina Wennstams fel att jag läste samtidigt som jag kollande semifinal nummer två, så bra är hennes senaste spänningsroman Stenhjärtat. Herregud vad bra den var. Den kretsar kring det som kallas "shaken baby-syndrome", en välskriven spännande bok om ett otroligt tragiskt och intressant ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar