onsdag 3 december 2014

Hyacinthopp

Ibland tror jag att jag kanske överdriver lite när jag tänker att jag inte ska göra någonting när jag kommer hem från jobbet. För ungefär timmar sen upptäckte jag att hyacinten i köksfönstret hade slungat sig ner på golvet. Stackars hyacint, tänkte jag och lyfte upp den tillbaka. Men jorden som föll ur krukan? Den ligger kvar i en prydlig liten hög.

När jag var liten hade jag förresten en bok som hette Hyacinta, om jag har googlat rätt var den skriven av Maj Bylock. Jag tror den handlar om en liten miniatyrflicka som liksom föds ur en hyacint. Så väldigt gulligt, tror att hon i något skede också bor (eller sover?) i en högklackad sko. Det var en väldigt bra bok.

Cyklisten brukar skratta åt att jag har en sån förkärlek för små saker. Tio gånger av tio pekar jag ut de allra minsta husen när vi är ute och cyklar och proklamerar det där var fint, där skulle jag kunna tänka mig att bo. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Hyacinta! Jo hon sov ett tag i en sko, men sen blev det för farligt så hon flyttade in i ett dockhus på vinden, tillsammans med möss (usch!) /elmer som inte kan sova

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...