Det känns som flera år sen jag har sett snö, kan det stämma? Det är underligt hur det först är så fantastiskt med flingorna, och sen, kanske en dag senare, är det helt normalt. Kanske har det något att göra med att det är så här jag tycker att det ska vara på vintern, vitt, kallt. Inte mörkt och ruggigt.
Ja, jag pratar om vädret. Läste äntligen Bea Uusmas Expeditionen. Min kärlekshistoria och tänkte tillbaka på ett jobb för länge sen, då jag berättade för människor om sånt här. Snö, kyla, isbjörnar och hur länge de lever. Jag minns inte det nu, men jag minns att jag sjöng tillsammans med ett gäng människor från ett äldreboende, de ville att jag skulle ta ton.
 |
| Helst så här, tills det blir vår. |
Varför kommer alltid den här sunkiga känslan den här tiden på året? Är det en baksmälla av året innan? Är det därför jag tycker så illa om januari och februari? Vad man gör med sig själv, vad gör man? Säger något om vädret, tittar inåt, blundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar