Opeppad på våren

Våren, alltså. Jag vet inte om jag är riktigt vän med den just nu. Jag har lite börjat misstänka att det är en konspiration för att få oss att orka fram till semestern. För just nu är jag mest trött och sur och introspektiv, var sjuk i nästan en vecka vilket alltid gör mig lite milt deprimerad. April är nästan slut och jag känner mig oengegerad inför tanken för eventuellt vappen-/första maj-firande. Det är inte samma sorts trötthet som den där apatiklubban som smäller en i skallen i februari-mars, men kanske lite en känsla av antiklimax. Jag vet inte.

 

Det jag längtar mest efter just nu är att åka bort, och thank god, det ska jag ju göra också. Om mindre än en vecka! Då blir det London med den här filuren och vår vän Johanna och jag kan verkligen inte tänka mig något jag behöver mer än att få hänga med dem i den bästa staden.

The Wife!

Jag tror bestämt att jag att Meg Wolitzers The Wife kan koras till den första romanen värd att hylla efter min post-Ferrante-depression. 

I korthet handlar romanen om drygt sextioåriga Joe och Joan Castleman (genialiska karaktärsnamn på så många plan kan jag säga nu efter att ha läst boken) och deras äktenskap. När romanen börjar sitter de på ett plan till Helsingfors där Joe som är författare ska få ta emot ett prestigefyllt litterärt pris.  På planet bestämmer sig Joan, som också är romanens berättare, för att hon vill skilja sig från Joe. Sedan återberättas paret Castlemans äktenskap och liv med utgångspunkt i ett höstlikt Helsingfors.

Meg Wolitzer skriver om vad som händer när en kvinna "hänger på", följa med, stöttar, uppoffrar sig - för att långsamt låta sig formas in i ett liv man aldrig skulle ha valt om man hade sett slutpunkten när man tog det där första steget - allt i närvaron av en karismatisk och kreativ man. En man som breder ut sig, och bara självklart antar att han får ta plats, att han tar plats, för att han är en man.

Jag ångrar nästan att jag läste ut The Wife så snabbt och skulle verkligen vilja bokcirkla om den för det finns så många spår i den som fascinerar mig. Jag tycker exempelvis att det alltid är intressant att läsa om karaktärer som själva är intresserade av skapande och skrivande. Sen är det också något alldeles sanslöst hur förbannad man kan bli på dessa jädra herrar som bara går omkring och är självklara överallt i kulturvärlden. Dessutom skriver Meg Wolitzer så roligt, så torrt och med en massa djurmetaforer (älskade verkligen metaforerna, skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om dem). 

People usually thought we were a "good" couple, and I suppose that once, a long, long time ago [...] this was true. But soon enough we moved fron the glory and self-love of any young couple to the green-algae swamp of what is delicately known as "later life." Though I'm now sixty-four years old and mostly as invisible to men as a swirl of dust motes, I used to be a slender, big-titted girl witha certain shyness that drew Joe toward me like a hypnotized chicken.

Haha.Vilken tur ändå att det här inte är hennes enda bok!

Dagens saldo

Antal druckna kaffekoppar: 4
Antal möten: 1
Antal lästa sidor: 20
Antal gånger jag har tänkt på att jag ska åka till London om tre veckor om inte det bryter ut någon strejk eller blir snöstorm eller sånt som brukar hända när jag ska ut och resa: 10+
Antal gånger jag har messat Cyklisten: 4
Antal gånger jag har mailat Cyklisten: 3
Antal leveranser av olika slag jag väntar på: 3
Antal leveranser som borde komma denna vecka: 1
Antal timmar kvar av jobbet: 5
Antal konserter jag ska gå på ikväll: 1
Antal öl jag ska dricka ikväll: 2+
Antal gånger jag har skrivit "antal": 13

Utspritt

På jobbet har vi en liten kaffekokare som nästan alltid krånglar till kaffefiltret så att vattnet rinner igenom på utsidan om filtret och gör att resultatet ser ut som svagt te. Det är en sådan besvikelse när man har väntat tappert med sitt kaffesug de där minuterna det tar för vattnet att rinna igenom (eller förbi).

 

Igår var det nästan 15 grader varmt och strålande sol och jag tror att alla hoppas på att den här våren blir varmare än i fjol. Jag längtar efter varma cykelturer, efter att få upptäcka lustiga vägar, till och med efter att få lågt blodsocker och försöka påkalla den mycket mindre blodsockerkänslige Cyklistens uppmärksamhet för att akutstanna och akutäta russin.

 

Jag har klippt mig. Var lite sugen på att klippa lång page efter vissa påtryckningar av vänner, men fegade ur och klippte typ axellångt istället. Lång page är skitsnyggt men who am I kidding - jag använder nästan aldrig några hårprodukter och äger inte ens en plattång, så det hade ändå blivit en längs-med-huvudet-slickad-lång-page.

Idag misstänker jag att jag har druckit aningen för mycket kaffe och min hjärna är simmig efter att ha suttit med olika varianter av ett sommarschema i ett syrefattigt kontor.

Vad jag längtar efter? Antagligen detsamma som ni längtar efter. En varm dag, att lägga mig raklång i skuggan och lyssna på världen.

Torsdagshelg - länge sen sist

En sådan här dag har jag längtat efter. Jag började dagen med frukost tillsammans med Hanna, det känns som flera år sen vi var lediga samtidigt på en vardag, och fortsatte den sen med en spontan runda i stan. Ska vi gå ett varv på stora Åhléns? En klassiker som aldrig slår fel. Vi provade snygga tröjor och fula klänningar och jag hittade ett par fina byxor med grönt bladmönster, så otroligt skönt att flumma runt och prata om ditten och datten. 

När vi var på väg hem hörde vår vän L av sig och undrade om vi inte skulle testa ett grekiskt café (hon kommer från Grekland), vi sa JAAA och mötte upp henne och J och satt sedan och rörde lääänge i våra kaffekoppar, som man tydligen ska göra i Grekland. Inte mig emot. 

Regnet har öst ner, jag hade inga planer för dagen, nu är jag hemma och tvättar en tvätt och nu hör jag en nyckel i låset. 

Vårlistan

Har våren börjat som du tänkt dig?

Det tycker jag, den viktigaste är att den faktiskt har börjat. Med krokusar i parken, pollen i luften, och rensopade cykelvägar.

Hur såg ditt liv ut förra våren?

Jag var rätt så stressad efter att ha börjat en ny tjänst i kombination med för lite personal och många som var sjuka och längtade så ofantligt mycket efter att resa bort någonstans. Jag tänkte väldigt mycket på hur det skulle bli att vara sambo i en etta som inte var min, och hade nog en hel del ångest över hur det skulle kännas.

Hur hoppas du att våren blir i år?

Det känns som upplagt för en rolig vår. Kanske delvis för att jag har jobbet mer under kontroll (peppar, peppar) och väntar på roliga grejor som ska hända där, vilket i sin tur gör att också vardagen känns roligare. Jag hoppas verkligen också att den blir varmare än i fjol, kommer inte ihåg att jag satt utomhus i någon park med vänner en enda gång. Inte acceptabelt. Jag ser även framför mig hur jag och Cyklisten sitter på vår balkong och beskådar trädtopparna med varsin kall öl.

Hur hoppas du att ditt liv ser ut nästa år?

Hjälp alltså, ingen aning. Eller jo, jag hoppas att jag har ska ha möjlighet att hänga mycket med alla små bäbisar som ska födas i min närmaste krets (det lät lite som en sekt)! 

Vad är ditt vårplagg nummer ett?

Frågar man Hanna säger hon jeansjacka, fast jag äger ingen sådan. Så vi kan väl säga att jag jobbar på det. 

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren?

Hm, tror inte att den förändras så mycket faktiskt. Jag brukar alltid göra några halvhjärtade försök att komponera sommarspellistor under våren som jag aldrig lyssnar på, kanske för att de sällan innehåller fler än fem låtar...

Har du några särskilda vårprojekt på g?

Inget som jag kan komma på, förutom det ständigt pågående hemmafixandet. Jag har inte sått nånting i år som jag gjorde i fjol, orkar liksom inte riktigt. Däremot har jag köpt en massa krukväxter, så jag får åtminstone försöka hålla dem vid liv.

Vad önskar du dig i vår?

Kanske att jag ska lägga lite mer krut på att göra saker ensam, saker jag njuter av att göra just ensam. Typ gå ut och läsa på en filt på gården, sitta på café och skriva, kolla på någon snyftig film. Jag har känt mig lite stressad över detta den senaste tiden att jag prioriterar bort mig själv framom - eeeh, ja ingenting alls egentligen. Instagram?

Föredrar du våren eller hösten?

Det går ju inte att svara på, vilken idiotisk fråga. Det är så himla olika.

Vem/Vad är din vårförälskelse?

Tidiga morgnar när jag cyklar till jobbet och alla andra sover utom vårfåglarna som skriker ut sin sång och hararna som skuttar runt överallt. 

Tre saker som stoppar vårkänslorna

Jobbstress, kallt väder, planer som grusas.

Har du redan några sommarplaner?

Inte riktigt faktiskt, det känns ganska skönt. Jag vet när jag kommer att ha semester och förstås blir det en vända upp till Öster-/Västerbotten*

*Vilket får mig att tänka på när en kompis till Cyklisten bannade oss på nyår och sa "Om bara Österbotten och Västerbotten slutade hångla så kan vi sätta oss till bords". Haha.