torsdag 28 april 2016

Opeppad på våren

Våren, alltså. Jag vet inte om jag är riktigt vän med den just nu. Jag har lite börjat misstänka att det är en konspiration för att få oss att orka fram till semestern. För just nu är jag mest trött och sur och introspektiv, var sjuk i nästan en vecka vilket alltid gör mig lite milt deprimerad. April är nästan slut och jag känner mig oengegerad inför tanken för eventuellt vappen-/första maj-firande. Det är inte samma sorts trötthet som den där apatiklubban som smäller en i skallen i februari-mars, men kanske lite en känsla av antiklimax. Jag vet inte.
 
Det jag längtar mest efter just nu är att åka bort, och thank god, det ska jag ju göra också. Om mindre än en vecka! Då blir det London med den här filuren och vår vän Johanna och jag kan verkligen inte tänka mig något jag behöver mer än att få hänga med dem i den bästa staden.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...