Jag vaknar av att han pruttar. Jo, så är det rätt ofta. Och det är väldigt gulligt trots att det så klart är jobbigt för honom att ha så mycket gaser i magen. Men när natten har varit riktigt okej och jag inte har somnat sittande i soffan och vaknat efter en timme och sett ut som en gam är det rätt kul att det ligger en liten söt bebis bredvid en i sängen och pruttar.
Idag har vi fördrivit förmiddagen med att gulla med bebis och slösurfa. Sen gick vi på en långpromenad i skogen, jag älskar att vi bor så nära ett stort friluftsområde med en massa elljusspår där man kan dra vagnen och andas höstluft. När vi kom hem gjorde vi en påtår och bebisen - hör och häpna - fortsatte att sova! En rad Fazers blå, en påtår och lite bloggläsning, mycket mer än så behöver inte en nybliven morsa just nu för att känna sig som en människa.
Nu står Cyklisten hukad över mjukliften och filmar bebben och väntar på att han ska vakna, tydligen kände han en fantomlukt av bajs (eller riktig lukt, who knows), det är väl ganska typiskt. Man ba "ska vi väcka honom?" efter att man febrilt har önskat att han sov lite till så att man fick dricka en kopp kaffe i lugn och ro.
Föräldraskapet, ganska knasig grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar