tisdag 18 juni 2019

Bort från stan

Snart har det gått ett år sen vi flyttade från Göteborg. Snart har det gått ett år sen vi flyttade till Umeå. Jag vet inte vilken av meningarna som är rätt, flyttade vi från eller till? Både och? 

Nu värmer solen upp fuktig asfalt och asplöven darrar på trädet utanför balkongen. Igår stod jag där med en ynklig Lillcyklist i famnen och väntade på regnet, vi kände hur den tryckande luften byttes ut mot ny frisk luft, luft som förhoppningsvis också driver bort det magvirus som Lillcyklisten antagligen har drabbats av. 

På fredag är det midsommarafton och jag hoppas att vi kan åka bort från lägenheten. Förra helgen testsov vi i husvagnen på Cyklistens pappas ställe där havet ligger bara ett ögonkast bort men det inte finns rinnande vatten och inte heller ett hus man kan bo i. Hade det inte varit för Lillcyklistens lilla mage som inte var som den ska hade det gått ganska bra, nu fick vi gå upp mitt i natten och byta blöja med kallvatten i en hink och en skrikande liten vän och sen sov vi dåligt resten av natten. Inte så bra underlag för att veta om det går bra att övernatta där.

Det känns klaustrofobiskt att vara i stan under midsommarhelgen, jag hade allra helst varit någonstans där man kunde ha gäster, jag längtar efter lite för sena kvällar i juniljus, en god sommaröl och prat med vänner.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...