Det blev första juni, det kom ett ösregn och en vind som var så hård och ungdomen vandrade förbi utanför vårt hus på väg till utomhusfestivalen och jag sa säkert fem gånger till Cyklisten hur skönt det var att vara tvungen att vara inomhus och äta chips och se på teve.
Häggarna blommar, det flyger runt fjuniga frön i luften. Vi har varit på öppna förskolan och Lillcyklisten for runt som ett litet djur, kröp från rum till rum i ilfart.
Det kanske låter överdrivet, men det känns verkligen som om jag har fått mitt liv tillbaka sen jag slutade amma på natten. Jag begriper att det kommer att komma jobbiga nätter av olika slag i många år framöver, men att slippa den där ibland lätta ibland tunga ångestkänslan när man går och lägger sig - en sån frihet. Nu har vi också slutat amma vid läggdags och har bara två amningstillfällen på dagen.
I eftermiddag ska vi gå ut i parken en stund innan det är dags för matstolsracet då det känns som om jag inte gör annat än torkar matkladd samtidigt som jag försöker göra middag samtidigt. Svettigt värre! Känns ju som att det hade varit något enklare om vi alla åt samma mat, småningom så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar