tisdag 21 januari 2020

En tisdag

Gnällmånaden februari har inte ens börjat än men jag känner mig redan som att jag har gnällt klart för det här året. Möjligen är min PMS i kombination med förkylningar i familjen och ett barn med minst sagt hett temperament inte ens kul i soliga maj, men jag skulle behöva någon slags vitamininjektion. 

Idag var ändå en rätt bra dag. I november började jag jobba extra som vikarie på kommunens bibliotek och idag jobbade jag ett kort pass på en av filialerna. Jag har inte jobbat mer än en handfull pass totalt, men nu börjar jag äntligen känna att jag i alla fall har en aning om hur jag ska göra vissa praktiska saker vilket gör att det också blir roligare att prata med folk. Märker att jag har saknat känslan av att kunna hjälpa till, svara på en fråga, ge ett boktips, lösa någons problem. 

Nu gäller det bara att ladda för slutet av veckan eftersom Cyklisten ska åka bort, i vanliga fall har jag inga problem med att vara ensam hemma med Lillcyklisten men eftersom han går igenom någon stundvis extremt påfrestande utvecklingsfas (både för honom och för oss) bävar jag en aning. Men jag tänker mig: fullt med aktiviteter dagtid, och sen när han somnar, yoga, choklad och tv för mig.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...