Okej, så efter dag fem gav vi upp med potträningen. Eller nej, vi gav inte upp men vi insåg våra begränsningar. Det handlar egentligen mindre om potträningen och mer om att Lillcyklistens trots bara eskalerar för varje dag som går och det började kännas som om det var en otroligt osmart idé att kombinera den sista semestern/sommaren med "bara" Lillcyklisten innan Minicyklisten föds med att ha ständiga fighter och inte sova om nätterna. För det är ju ändå så att fighterna fortsätter trots att vi har pausat potträningen.
Men jag måste ändå säga att jag verkligen tror att metoden kan fungera, för trots att det var väldigt utmattande så hände det en hel del under bara fem dagar. Så vi tänker att vi kommer att hålla kvar ett visst rutinpottande (så länge det inte leder till bråk), plus att Lillcyklisten nu säger till när han behöver göra nummer två och hittills har gjort det i pottan varje gång som vi har hunnit hjälpa honom av med blöjan. Det känns ändå som ett stort framsteg!
Nu är målet: bråka så lite som möjligt och vila så mycket vi kan innan den här familjen blir ännu galnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar