söndag 26 juli 2020

Småless och tristess

Slöletar efter mellanmålsidéer för barn på internet, hittar fåniga stänger med rosa rosetter och fåniga formuleringar om torkad frukt. Det är väl inte så svårt egentligen, men det blir så tradigt att bara ge frukt, frukt, frukt hela tiden. Slut på dagens ointressanta icke-dilemma.

Det bara drygt fyra dagar kvar av den här vistelsen nu. Vi har ett gäng fikaträffar inbokade så veckan kommer att gå fort och därför är jag är så glad över att vi ska träffa syrran och hennes familj på vägen upp, det gör att det inte känns lika deppigt. 

Nu har nog också den första wow-känslan släppt och det var lite det jag hoppades när vi bestämde oss för att stanna mer än en vecka i Göteborg. För sen, när eller om vi flyttar tillbaka, kommer vi ju inte att gå runt och tycka att alla hus är så vackra och att det är så härligt med folk. Det kommer snarare att vara lite som idag, en känsla av regn på förmiddagen, en förälder som inte kunde somna om efter 04, en annan förälder som försöker handla mat tillsammans med ett trotsbarn, en hel familj som tar en tupplur efter lunch.

Det är faktiskt hit jag ville komma: till tristessen. Även om det kanske är att överdriva en aning eftersom vi har träffat vänner på förmiddagen och får besök i eftermiddag. Men ändå. Hur känns det att vara lite småless i Göteborg? Känns det annorlunda än att vara småless i Umeå? Egentligen inte. Men det som kvarstår är att det finns något annat utanför lägenhetsdörren, det finns folk att ringa, caféer att drömma sig bort till.

2 kommentarer:

Emil sa...

Det är lustigt att följa denna process, eftersom jag och min flickvän pratar om just detta - fast tvärtom, att möjligen lämna trista hemtama Göteborg för någon ny stad. Uppsala och Umeå är två heta kandidater. Men så ska man ju också våga ta steget, känna att det är rätt osv. Jag tycker att det bara blir svårare och svårare med åldern.

Nina sa...

Vad spännande, det ÄR ett svårt beslut. Vi hade pratat löst om att flytta till Umeå och sen när jag blev gravid förra gången kändes det som ett bra tillfälle. Men nu i efterhand tror jag att det inte var så smart med så många förändringar samtidigt, det hade varit bättre för oss att börja med att hitta jobb och sen flytta. Det är också ett märkligt beslut att bestämma sig för att flytta tillbaka, men än så länge känns det rätt.