Gåva

Att komma hem från jobbet och hitta ett tjockt brev innanför dörren, att böja sig ner och känna på brevet - tjockt och hårt - att öppna brevet medan man ännu har jackan på sig och finna denna:

Boken heter Gå vilse. En fälthandbok av Rebecca Solnit, jag fick tips om den av småkusin Johan för någon vecka sen. Hans tips slår aldrig fel. Vilken fin avslutning på onsdagen.

Favoritböcker, inte favoritbok

Om du vill göra en litteraturvetare nervös ska du ställa frågan "vilken är din favoritbok?" Jag har ingen favoritbok. I singularis, alltså. Men däremot har jag massor av favoritböcker. En av dem är J. D. Salingers (1919-2010) The Catcher in the Rye (1951), en bok som jag som Jeppisbo dessutom har en särskild relation till eftersom Lars Sunds debutroman Natten är ännu ung (1975) som är en slags pastisch på den förstnämnda boken. Senast läste jag den för kanske fem år sen, innan dess läste jag den åtminstone en gång då jag gick i gymnasiet. Nu är det dags igen eftersom The Catcher in the Rye är mitt eget förslag till bokcirkeln som jag deltar i. Jag återkommer med mera när vi har läst och diskuterat.

Och så har den ju ett så fint omslag.

"I'm flying, Jack!"

Det har varit en sådan där vecka då jag har jobbat många tidiga morgnar med väckning mitt i natten så det har inte blivit så mycket av bloggandet. Men jag börjar sakteligen vänja mig vid min nya vardag. Helt har jag inte vant mig ännu, jag tycker exempelvis fortfarande att jag ska få unna mig en massa saker i matväg när jag har jobbat mina tidiga skift, inte riktigt hållbart i längden även om det just nu är väldigt trevligt. 

Tills nästa gång en liten rekommendation: se om Titanic om ni inte har gjort det. I alla fall om ni var kring tolv när den kom. Jag hade tänkt se om den länge men så blev det äntligen av härom kvällen, visst, det finns en massa löjliga element i filmen, men jag tycker faktiskt att den fortfarande fungerar. I alla fall i mitt nostalgiska elvaåringsskimmer. Det är väl så med vissa filmer som man helt objektivt skulle ha en del invändningar emot men som kommer alldeles rätt i ens liv. Man är liksom utan tvekan den allra främsta målgruppen.

Hem och längtan

Nästan samtidigt som jag inser att jag på allvar tycker att det bästa alternativet för min julhelg är att jobba på julafton eftersom det betyder några extra lediga dagar får jag en sugande känsla i maggropen. Den brukar slå till då, min hemlängtan, då när jag vet exakta datum för när jag kommer att vara hemma. Tydligen kommer den sig inte av ovisshet utan tvärtom, av vetskapen om att jag faktiskt ska åka hem. 

Hela hösten har jag varit inställd på att jobba under julen och den biten tycker jag fortfarande är okej, jag tycker till och med att det kommer att bli ganska kul. Dels eftersom det alltid är en speciell stämning på flygplatsen, dels för att jag har hört mycket gott om att jobba på julafton. Och det må låta präktigt, men det finns liksom ingen orsak att gå omkring och jaga upp sig över sånt man inte kan påverka. 

Men för att det inte ska bli för deprimerande att komma hem till en tom lägenhet tror jag bestämt att jag ska gå all in med julpynt det här året. Julgran, ljusstakar, ja rubbet, som man skulle säga här i Sverige. Det ska helt enkelt bli den bästa underligaste ensamjulen ever.

Fast så fint som det var den smällkalla julen 2010 kommer det knappast att bli.

Ledig

Hänger med Freddie och försöker (motivera mig till att) städa lägenheten. Imorgon åker jag till Stockholm på skolningsdag, det ska bli roligt. Och ja, sen bokade jag precis julflyg för typ tusen pengar. Får verkligen lust att visa långfingret åt dem som är ansvariga för att det är så jävla dyrt att resa mellan grannländerna (!) Finland och Sverige medan det kan kosta typ ingenting att resa runt i resten av Europa.

So you think you can stop me and spit in my eye?

Guldsiska

Jag gick på lite gallerier häromdagen, tillsammans med småkusin J som studerar fotografi och som har koll på var man kan gå i Göteborg om man vill ta del av samtidskonst. Vi traskade runt på diverse ställen och kom till sist till ett galleri i Haga som har ett alldeles fantastiskt namn: Mors mössa. Där såg vi Mårten Nilssons utställning "Thorns" som är ett slags tredimensionell utveckling av ett från början tvådimensionellt mönster från 1700-1800-talet. Så beskriver han det själv i alla fall. Det var verkligen fint att se hur taggarna gjorde så att innergården utanför blev som en förlängning av gallerirummet. 

Det syns dock inte på denna bild så ni får allt ta och gå dit!

I en av törnbuskarna satt en guldsiska (goldfinch) som tydligen alltid är med i Nilssons konstverk. Galleriägaren Margareta Orreblad berättade för oss att guldsiskan är en omtyckt symbol både i konsten och litteraturen eftersom den lyckas flyga in och ut genom törnbuskarna utan att skada sig. Jag vet inte om det stämmer, men det var en väldigt fin bild. Så nu jag tänker på guldsiskan ibland där den flyger in och ut, och på att den är så nära faran hela tiden men ändå på något sätt lyckas slinka förbi de vassa taggarna.

Lugn

Spelar spel, promenerar i stan, dricker kaffe, undrar varför det alltid regnar de morgnarna då jag har morgontur. Försöker vänja mig vid en regelbunden oregelbundenhet, tidigt tidiga morgnar då ingen alls är vaken och jag låser fast min cykel på ett mörkt torg och hälsar på busschauffören, halvblundar och njuter av att det inte är någon trafik på vägen till jobbet. Sena kvällar då jag väntar på spårvagnen tillsammans med människor som är på väg ut. Det är vilsamt. Och jag har saknat vilsamheten som börjar lägga sig i min kropp. Den har inte funnits där sedan jag bodde i London och plötsligt upptäckte att jag kände mig lugn. 

Och vardagsproblemen: att välja ett par byxor till arbetsdagen som inte är för slitna eftersom de kan spricka när jag sätter mig på huk för att gräva i boklådorna.