Hem och längtan

Nästan samtidigt som jag inser att jag på allvar tycker att det bästa alternativet för min julhelg är att jobba på julafton eftersom det betyder några extra lediga dagar får jag en sugande känsla i maggropen. Den brukar slå till då, min hemlängtan, då när jag vet exakta datum för när jag kommer att vara hemma. Tydligen kommer den sig inte av ovisshet utan tvärtom, av vetskapen om att jag faktiskt ska åka hem. 

Hela hösten har jag varit inställd på att jobba under julen och den biten tycker jag fortfarande är okej, jag tycker till och med att det kommer att bli ganska kul. Dels eftersom det alltid är en speciell stämning på flygplatsen, dels för att jag har hört mycket gott om att jobba på julafton. Och det må låta präktigt, men det finns liksom ingen orsak att gå omkring och jaga upp sig över sånt man inte kan påverka. 

Men för att det inte ska bli för deprimerande att komma hem till en tom lägenhet tror jag bestämt att jag ska gå all in med julpynt det här året. Julgran, ljusstakar, ja rubbet, som man skulle säga här i Sverige. Det ska helt enkelt bli den bästa underligaste ensamjulen ever.

Fast så fint som det var den smällkalla julen 2010 kommer det knappast att bli.