Vi började dagen med glass

Två storgråtande missnöjda barn ylade i trapphuset och jag försökte få ut dem för att inte alla grannar skulle vakna. Inte för att det var så tidigt, men momentet med tre våningar, ekon och två barn är kanske mitt värsta. Ut kom vi i alla fall och precis när humöret verkade lite mer stabilt fick vi syn på, hemska saker, en grupp från barnens förskola som lekte på en av "våra" lekplatser samtidigt som de, håll i er nu, åt glass. I det läget fanns det inga alternativ, det var bara att gå till mataffären och köpa glass.

Dagen har förlöpt under viss frustration mem jag känner mig i alla fall nästan frisk nu, tackar gudarna för att jag sov bra inatt. Jag hann också prata med terapeuten i morse och fick mig en och annan tankeställare. Sen gäller det bara att ta fasta på tankeställarns också och inte bara låta dem passera förbi i medvetandets eviga tankeström.

Och nej, jag fick ingen vilodag, båda barnen vaknade med feber. Murphys lag osv.

Jag försöker lära mig

Jag försöker lära mig att ge mig själv plats. När vardagslivet kraschade i december och jag blev tvungen att ta hela ansvaret hemma insåg jag rätt snabbt att jag var tvungen att pausa på andra håll. Jag tog kontakt med en kbt-terapeut som jag har pratat med regelbundet sen dess, det var ett bra beslut. Det kändes också alldeles nödvändigt: att be någon annan se på ens liv och ens mående och säga till på skarpen att det är livsviktigt med pauser.

Mina uppgifter har varit att ta mina raster på jobbet, det eftersom jag ofta börjar jobba samtidigt som jag äter istället för att faktiskt "sitta av" rasttiden. Jag ska också göra mindfulnessövningar och yoga med jämna mellanrum. Det har varit ett väldigt bra sätt att inleda året på. Nu på sistone har jag dock fuskat med nästan alla uppgifter, särskilt med mindfulnessövningarna. Yogan höll jag i tills våra evighetssjukor kom ikapp oss. 

Men idag när jag var på jobbet kände jag mig seg och hängig och nästan lite illamående. Jag hade ingen direkt feber när jag kom hem, men halsontet från i lördags har inte gett med sig och jag blir väldigt trött av tanken på att cykla till jobbet imorgon. Det är inte alltid så lätt att sjukanmäla sig för mig eftersom det är mig själv jag sjukanmäler mig till. 

Jag har i allmänhet inga svårigheter med att hålla mig hemma när jag är krasslig, men just nu efter de gångna veckorna och påskhelgen tänker jag att jag verkligen skulle vilja jobba.

Men jag orkar inte. Jag behöver vila. Det är också att ge mig själv plats, jag får bara påminna mig om det ibland. Kanske har mina kbt-uppgifter ändå lärt mig att jag måste lyssna på min intuition när kroppen försöker påminna mig om att bromsa. Jag hoppas att jag kan vara ensam hemma tills det blir dags att hämta barnen. Och lämpligt nog ska jag prata med terapeuten också efter att ha avbokat två gånger på grund av vab.

Påsken kom och var fin och intensiv, social och rolig, men absolut inte lugn. Så kanske det helt enkelt är imorgon jag får mitt påsklov, om så bara en endaste dag.

3-listan

När det är söndag som egentligen är måndag och allt är lite tvärtom så passar det fint med en lista. Hittade denna hos Underbara Claras.

3 ljud jag inte gillar

Lövblåsare är vedervärdiga.

Min ringsignal, den är aggressiv och irriterande men jag kommer mig inte för att ändra den.

Ljudet när min sambo eller mitt äldsta barn knaprar och pillar på sina naglar, ryser bara jag tänker på det. Varför ska en sån ovana gå i arv, kan man undra.

3 ljud jag gillar

Diskmaskinen, den har ett så mysigt och hemtrevligt ljud.

Kluckande barnskratt som kommer rakt från magen när man själv håller på med något annat, just nu av Minicyklisten som verkar älska barnprogram med slapstickhumor.

Unga killar som slänger ur sig (kvinnliga) könsord. Vill gå fram och säga "pratar du om en sån som du antagligen kom ut när du föddes?"

3 jobb jag inte vill ha

Kontorsjobb som fjättrar mig vid datorn, med arbetsuppgifter som inte kräver någon egentlig interaktion med andra människor.

Receptionist, eller annat jobb där man i perioder måste sitta och vänta länge på att jobbet ska komma till en, så att säga. Passar inte alls mitt temperament.

Bartender på en nattklubb. Tänker att det är att vara social på ett jobbigt sätt med jobbiga människor en jobbig tid på dygnet.

3 jobb jag kan tänka mig

Psykolog eller terapeut, tänker mig att det hade varit väldigt intressant.

Att arbeta på ett äldreboende, så länge det inte var skött av bemanningsföretag utan hade en mer långsiktig personalplanering.

Försäljare på ett välsorterat loppis, skulle det inte vara kul att hitta skatter som man sen fick se vandra vidare till nya ägare?

3 saker jag inte äter

Råbiff, tycker verkligen att det låter otroligt äckligt. Äter iofs inte särskilt mycket kött heller, men just råbiff är en stor gåta för mig.

Kanelbullar, alltså helt vanliga av typen man hittar på 7 Eleven. Skulle aldrig välja det framom en chokladmuffins eller ett wienerbröd.

Kalle kaviar, alltså varför?

3 saker jag gärna äter

Ostar av alla de slag, har varit helt manisk i mina tankar på ost den här vintern.

Mörk choklad, en bit om dagen minst.

Varma mackor, kanske det godaste som finns!

3 saker som jag aldrig gjort

Snusat, tro det eller ej med tanke på att jag kommer från trakter där snussmugglingen har haft ett starkt fäste.

Varit utanför Europa, tråkigt nog. Inte för att det är något självändamål men det finns många platser längre bort som jag gärna hade velat se.

Ägt en lägenhet eller ett hem, att hyra har varit min melodi och det tror jag att jag kommer att fortsätta med.

3 saker jag gjort idag

Ätit Alvedon för att mota bort min onda hals och min trötta kropp, det har fungerat helt okej.

Läst ut Morgonstjärnan

Sett klart Dune (från 1984), har sett den förr men ville se om den efter att ha sett nyfilmatiseringen, den var bra men tappade tempo efter halva filmen.

3 saker jag planerar i vår

Tänkte skriva att odla på "min" men menar så klart att odla på vår balkong.

Att sitta på en uteservering, helst efter jobbet men kvällstid går också bra.

Att återuppta jogga det som fallit i glömska efter vinterns hundratals förkylningar 

3 saker jag önskar att jag var bra på

Att låta saker och ting bli som de ska av sig själva och inte forcera dem i en viss riktning.

Att löneförhandla

Att hålla kontakt med människor jag inte träffar regelbundet 

3 saker jag önskar att jag var mindre bra på

Att anpassa mig efter andras behov

Att förvänta mig saker

Att avbryta människor jag pratar med

En större fisk

"Jag vill se något större", säger Lillcyklisten och springer vidare, "Kom mamma, kom", jag följer efter tittar, en krabba ("det är en spindelkrabba!") kravlar sig fram inne i akvariet, "Kom jag vill se något större mamma".

Den där längtan bort till något annat som man tänker ska finnas, tänk att den redan finns när man är lite drygt fyra år. Jag försöker förklara, när vi läser Lennart Hellsings Ägget, att det inte alltid är roligare bara för att man får en leksak till, för precis som Ägget vill så vill man ändå alltid ha något annat som är bättre.

Men just den här dagen vill jag inte ha något annat. Vi promenerade hem genom Majorna, upp för en backe, ner för en backe, upp för en backe, mina föräldrar pausade med jämna mellanrum på bänkar och stenavsatser. Svetten rann om mig sista biten upp för höjden och min jacka var alldeles för tjock. 

Nu sitter jag i fåtöljen och det verkar som om barnen har somnat trots att klockan inte ens är åtta, vi har börjat fila på Minicyklistens dagsömn och det kanske har effekt. Imorgon ska det bli +13 grader och sydostlig vind och jag ångrar ingenstans att vi valde att flytta tillbaka till Göteborg från Umeå. Gräset är inte alltid grönare.

Eufori

Jag kände mig euforisk idag på jobbet, för att jag var där, för att jag fick jobba ostört, för att solen sken. Sen fick jag ont i ögonen av att sitta vid datorn och tänkte hur kan man jobba på kontor? innan jag påminde mig om att mitt "kontor" är vad någon annan skulle kalla för skrubb. Och då kändes det lite skönt att en myndighet uppmanade mig att fixa bättre arbetsbelysning och en större skärm häromdagen. Inte för att någon har förvägrat mig detta utan för att jag själv har varit för fokuserad på annat för att ta tag i det.

Ansiktet, ögonen, håret, allt fylls med pollen nu. Helst vill jag duscha så snart jag kommer hem, få bort allt som får det att kännas som en sandstorm har dragit förbi och letat sig in i minsta vrå.

Den här veckan känns på ett bra sätt som ett oskrivet blad, och om två dagar kommer mina föräldrar på besök och sen är det påsk, högtiden jag aldrig förstod mig på som ung vuxen men som nu känns som den skönaste av dem alla.

Längtan

"Hur tycker du att det känns att längta?", frågar jag Lillcyklisten när vi promenerar med vagnen mot bakluckeloppiset.

"Som att man tänker på nånting som man vill att ska hända", svarar han.

"Är det en bra känsla?"

"Ja!"

Är det här tiden på året när man längtar mest? Jag vet inte om längtan alltid är en bra känsla, men väl om man längtar till något snarare än bort ifrån något. Det kanske säger sig självt.

Vi fyndar påskpynt och en ny cykelhjälm, Lillcyklisten pyntar och pyntar och tycker det är så roligt. Minicyklisten vill göra samma sak, "Men man kan inte hänga två pynt på samma ställe!", utbrister Lillcyklisten.

På eftermiddagen har jag klätt mig alldeles för varmt, äntligen! En grannunge jag egentligen inte känner vill att jag ska putta fart till hen i gungan, jag blir svettig, Minicyklisten har nästan somnat i småbarnsgungan, Lillcyklisten cyklar runt med sin nya cykelhjälm.

Jag småpratar med grannarna, med dem som jag ändå räknar som något lite mer än grannar. Vi pratar om sorgearbete, barn som plötsligt låter en andas, perioder då vi har låtit barnen göra vadsomhelst bara för att ta oss igenom dagen, den nya pizzerian, preventivmedel, påsken.

Jag tror att brytpunkten för min vårlängtan hamnar nånstans här, när väderleksrapporten visar varmare väder och allt allt allt ligger framför mig. Än kan inget gå fel, än är vädret perfekt, än kommer knopparna att slå ut, än blir sommaren precis som vi önskar. 

En nästan helt vanlig lördag

Jag dricker ett glas konjak för att jag fortfarande är så mätt av middagen som blev lite väl sen, i bakgrunden The War On Drugs som alltid får det att kännas som att jag jobbar i flygplatsbutiken klockan 05, jag kan känna smaken av en stor latte från Espresso House på tungan. 

Väntar på att barnen ska somna. Jag tror det knappt när jag skriver det men vi har haft en lugn och skön (?) lördag. Vaccinerade oss mot TBE och åt burgare till lunch, dyrt och lyxigt men någon belöning ska de små få för att bli stuckna med nålar.

Klockan är strax efter åtta och himlen är ljus, alla är fortfarande förvirrade av tidsomställningen men jag tycker ändå sommartiden känns mer rätt i kroppen just nu. Jag läser om att ha barnvakt och gå på fest hos Sandra och det låter så härligt, att dansa tills klockan blir tre och äta skräpmat till frukost. 

Tre saker jag längtar efter just nu är:

1) Att vårt vardagsliv ska återgå till något lite mer normalt och att jag ska kunna ge mig av och göra saker ensam.

2) Att balkongen ska bli brukbar, det är också en frihet att kunna kliva ur sin trötta kvällskropp ut i luften med en bok eller ett korsord.

3) Att båda barnen ska somna lika snabbt, den ena är oftast så väldigt lätt att lägga medan den andra just nu har väldigt mycket separationsångest

Hoppas ni har en fin lördag!