Lyssna

Bilden hämtad från Domino Records hemsida

Hjärtat bultar i rasertakt efter veckans återkommande brandalarmstest. Igår firade jag den första avklarade tenten med att se irländska Villagers i Shoreditch. Med tanke på att jag har lyssnat på deras "Becoming a Jackal" på repeat i några månader så hade jag ganska höga förväntningar. Men det blev en sån kväll. En kväll då allt bara stämde och musiken var så bra att jag glömde bort trötta fötter och syrebrist. Den lilla lokalen, andra våningen i en pub, bidrog antagligen till att stämningen var så bra. Vad kan jag säga annat än: lyssna på Conor J. O'Briens texter och njut av hans förmåga att göra enkla små berättelser till musik utan att falla in i trista rimlösningar.

När jag gick hem från busshållplatsen började det ösregna. Ett sånt där sommarregn som får allting att dofta och vara och kännas ännu mer. Och jag tog några syrénblommor med mig till mitt rum och undrade hur en dag som började med tentskrivande kunde sluta så fint.


(Och ja, jag ignorerar det faktum att det är vappen, blir bara ledsen av att missa. Särskilt som Jessi skriver att det är hennes sista vapp i Åbo och jag inser att jag redan kanske har haft min.)

Tent 1/4

"We regret to announce that the female toilets are out of order."

What!?

Som tur visade det sig vara ett missförstånd men det kändes verkligen som om jag befann mig fem år tillbaka i tiden när jag räckte upp handen och mimade "to the loo?". Första tenten är avklarad och det kändes helt okej att skriva den. Vår föreläsare den fina Helena Forsås-Scott nappade tag i våra tentsvar genast när vi var klara eftersom hon ska försöka rätta dem innan UCL:s personal strejkar från och med den 5:e maj nästa vecka. Stora nedskärningar och plötsliga uppsägningar är nog en bra orsak till att vägra rätta tenter. Åtminstone för sådana som mig som inte är så hemskt beroende av att få resultat och betyg så snabbt som möjligt.

Annat som hördes i tentsalen:

"The students of SCAN7212 are not allowed to use calculators."

Vad skulle vi beräkna? Till vilken grad genus är relevant i Bergmans Persona?

Rysare

Den som vill känna kalla kårar kan ta sig en titt på UCL:s tentanvisningar. Nu har jag minsann mer att hålla reda på vad gäller vad man får göra (man får gå på toaletten) och inte får göra (dricka annat än obubbligt vatten, glömma att knyta ihop tentsvaren med en snörstump som delas ut tillsammans med tentfrågorna, be om mera papper innan jag har använt upp de jag redan har...) än vad gäller själva tenten. Vad är väl lite flummande om Persona och den manliga blicken i jämförelse med det här rigorösa regelverket?

Syrenerna blommar. Det är tjugo grader ute. Idag åt jag en jättegod jordgubbsglass i riktig våffla som bara kostade £1,75. Trots att jag ska skriva tent djupt nere i underjorden (i en s.k. "sub-basement") imorgon med tillhörande regelbundna säkerhetskontroller och tunnelbanetåg som dundrar förbi någonstans under golvet känns det just nu väldigt bra att finnas till.

Dagens lärdom

Det här året har varit väldigt bra för mig när det gäller att skapa sammanhang i sådant jag redan borde kunna, det vill säga teorier jag har läst men inte helt förstått, begrepp som har velat slinka undan. Jag vet att jag inte skulle ha fått ut nära så mycket av min tid vid UCL om jag inte hade fyra år vid litteraturvetenskapen vid ÅA bakom mig. Det är klart att jag har valt kurser utgående från vad jag är intresserad av och sannolikt skulle jag ha valt samma kurser för ett par år sedan. Men det är ändå en annan sak att fördjupa sig i något man redan har kunskap om än att börja helt ifrån noll. Särskilt med tanke på att jag det här året har läst massor om bl.a. postmodernism, ett ord man inte gärna tar i sin mun om man inte har läst X antal artiklar i ämnet.

Sånt kommer jag att tänka på när jag sitter och lyssnar på diskussionerna på det tentförberedande seminariet i "Gender and Representation". Att den där känslan av att faktiskt ha lärt sig något som man har tyckt att är så gott som obegripligt är ganska svår att överträffa.

Hunger och obehag

När jag lyssnade till det här inlägget på The Guardians hemsida om svensk matkultur av Jamie Oliver, en person som jag för övrigt tycker är fruktansvärt irriterande, fick jag en märklig känsla av hunger och obehag. Hungern har väl sin naturliga förklaring i de glassiga matbilderna. Obehaget har däremot att göra med Olivers totalt okritiska framställning av Sverige som dryper i naturromantik. Och det har inget att göra med att det är Sverige det handlar om, det skulle kunna handla om vilket land som helst. Poängen är att alla klichéer ryms med i det inte ens fem minuter långa inlägget och det känns bara så urbota gammaldags. Jag tycker att det borde ges utrymme till en aning mer nyanserade bilder av vad en nation är och hur den konstrueras. Nämnde jag att jag inte kan tåla Jamie Oliver?

Svar på tal

Jessi uppmanar till enkätaktivitet. Och eftersom jag borde läsa på tent så lyder jag naturligtvis hennes uppmaning. Dock i lite krympt format (se den nästsista frågan).

Har du vunnit pengar någon gång? Inte som jag minns, men när jag var femton vann jag en White Stripes-LP från Radio X3M

Har du något synfel? Ja, en massa minus samt brytningsfel i ena ögat.

David Bowie eller Beatles? Definitivt Bowie.

När rengjorde du din ugn senast? När jag hade en ugn.

Är du social? Ja, men i lagom doser.

När något går sönder blir du: Förvånad över att det höll så länge.

När du gör dig illa blir du: Arg och tycker synd om mig själv.

Har du problem med ilska? Nej, oftast är jag lugn som en filbunke.

Värsta jobbet du haft? Andra sommaren i glasskiosk var inte så inspirerande.

Trivs du på ditt jobb/utbildning nu? Ja, väldigt bra.

Om du fick vrida tillbaka tiden en gång: Tillbaka till barndomen, man rymdes in i en massa spännande skrymslen.

Vad samlade du på som liten? Nallar, fina stenar

Hur många gånger har du flyttat? Sju gånger, inklusive flytten till London

Vad anser du om värktabletter? Tummen upp om de fungerar, kan behövas efter operationer och sånt. Men de biter sällan på mig.

Kan du spela något instrument/vilket? Gitarr och lite piano.

Vad får dig illamående? Blodomloppet. Inte blod alltså utan vetskapen om att det rör på sig där under huden. Huj.

Tipsa om en bra hemsida: www.asofterworld.com, en webcomic som stundvis är lysande.

Cool person/personer på nätet: Se min blogglista till höger.

Om du skulle ge dig själv en present just nu, vad skulle det vara? Ett par bekväma sandaler.

Gillar du att fiska? Jag gillar tanken på det men är alldeles för pratsam för att kunna sitta tyst i en båt.

Ensamhet är: Något jag behöver regelbundet annars blir jag galen.

Finns det vissa saker som du inte kan berätta för någon? Naturligtvis, ni skulle tro att jag var galen.

Hur mycket surfar du på webben per dag/vecka? Det varierar, just nu ganska mycket eftersom jag egentligen borde göra annat.

Garden Party

Först nu inser jag kopplingen mellan trädgårdsfesten i den lilla trädgård jag brukar promenera igenom och St George's Day. Och nu har också jag deltagit i firandet av denna till synes ganska omotiverade festdag. Efter att ha studerat så där måttligt flitigt ett par timmar i förmiddags bestämde jag och E oss för att strunta i förpliktelserna och gå och sätta oss i en park istället - St George's Garden. Jag visste nog att parken hette så men tänkte inte på innebörden.

Hursomhaver så visade sig parken vara full människor som drack saft, hade picknick och njöt av parkunderhållningen. En liten musikkvartett spelade rakt bakom oss, en farbror satt under en hägg med en stråhatt bredvid sig och sålde lotter och en dansgrupp hoppsade omkring med sjalar och käppar och bjällror kring vaderna (Lisa, du vet kanske vad de gjorde?) medan en dam spelade på det minsta dragspel jag sett på länge. Lite synd är det nog att föräldrarna missade det hela eftersom det kändes lite som att vara med i ett avsnitt av "Misomer Murders". Tyvärr hade jag inte någon kamera med, men en bild från en annan trädgård passar väl ändå helt okej i sammanhanget. Bilden ovan är tagen i Hampton Court.