När jag lyssnade till det här inlägget på The Guardians hemsida om svensk matkultur av Jamie Oliver, en person som jag för övrigt tycker är fruktansvärt irriterande, fick jag en märklig känsla av hunger och obehag. Hungern har väl sin naturliga förklaring i de glassiga matbilderna. Obehaget har däremot att göra med Olivers totalt okritiska framställning av Sverige som dryper i naturromantik. Och det har inget att göra med att det är Sverige det handlar om, det skulle kunna handla om vilket land som helst. Poängen är att alla klichéer ryms med i det inte ens fem minuter långa inlägget och det känns bara så urbota gammaldags. Jag tycker att det borde ges utrymme till en aning mer nyanserade bilder av vad en nation är och hur den konstrueras. Nämnde jag att jag inte kan tåla Jamie Oliver?
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge... -
Det är inte riktigt dags för någon tillbakablick på år 2015 än, men varje gång jag är i färd med att flytta tänker jag tillbaka på tidigare... -
Tillbaka i snusdoftande Göteborg, utan bagage men med mymmelkropp. Mymmelkropp som har svettats i bastuvärme och doppats i iskall vik. My...
3 kommentarer:
Tja, men om han nu bara sett turistversionen av Sverige och aldrig faktiskt bott i ett nordiskt land kan man väl förstå att han låter lite förälskad :) Och säga vad man vill om Jamie Oliver, men jag tycker han ska ha cred för att han försöker slå ett slag för vettig mat, som varken är tillgjord eller skräp.
Jag tänkte bara tillkänna ge mig som läsare av din blogg. Det känns lite olustigt att stryka omkring i skuggorna på det viset jag nu gjort i 9 månader och tjuvläsa.
Så.
Hoppas du har det bra där i London!
Lisa: jo, det har du rätt i. Men märkväl så hade jag inga invändingar om maten, man får ju hemlängtan för mindre =). Det är nog mellan mig och Jamie det inte riktigt fungerar, har svårt med hans "spontana" sätt som är så fint inramat och välproducerat.
Leif: fortsätt föralldel att stryka omkring i skuggorna om du känner för det, det är klart att det alltid är trevligt när någon kommenterar men ännu roligare att veta att det jag skriver faktiskt blir läst.
Skicka en kommentar