Det här året har varit väldigt bra för mig när det gäller att skapa sammanhang i sådant jag redan borde kunna, det vill säga teorier jag har läst men inte helt förstått, begrepp som har velat slinka undan. Jag vet att jag inte skulle ha fått ut nära så mycket av min tid vid UCL om jag inte hade fyra år vid litteraturvetenskapen vid ÅA bakom mig. Det är klart att jag har valt kurser utgående från vad jag är intresserad av och sannolikt skulle jag ha valt samma kurser för ett par år sedan. Men det är ändå en annan sak att fördjupa sig i något man redan har kunskap om än att börja helt ifrån noll. Särskilt med tanke på att jag det här året har läst massor om bl.a. postmodernism, ett ord man inte gärna tar i sin mun om man inte har läst X antal artiklar i ämnet.
Sånt kommer jag att tänka på när jag sitter och lyssnar på diskussionerna på det tentförberedande seminariet i "Gender and Representation". Att den där känslan av att faktiskt ha lärt sig något som man har tyckt att är så gott som obegripligt är ganska svår att överträffa.
Sånt kommer jag att tänka på när jag sitter och lyssnar på diskussionerna på det tentförberedande seminariet i "Gender and Representation". Att den där känslan av att faktiskt ha lärt sig något som man har tyckt att är så gott som obegripligt är ganska svår att överträffa.
2 kommentarer:
Haller helt med! Den dar kanslan som ny kunskap for med sig (sarskilt nar den ar svaratkommen och kraver tid och anstranging) och alla nya perspektiv som den oppnar upp i ens tankevarld ar nog faktiskt ganska oslagbar. Det kanske inte ar sa konstigt att man fastnar for universitetsstudier nar man val satt igang?
Nej, det är nog väldigt beroendeframkallande.
Skicka en kommentar