Rekommendationer

Jag vet inte om någon av er lyssnar på podcasten Värvet, men där brukar i alla fall Kristoffer Triumf ställa frågan om gästerna han intervjuar har någonting att rekommendera. Peppe brukar även hålla på med denna syssla. Så därför tänkte jag helt enkelt göra just detta. Rekommendera. Lite det ena och det andra. 

1. Jag börjar förstås med Värvet då. Jag var själv lite sen på bollen, hade läst om det i diverse bloggar men inte riktigt orkat ta mig an det. Det är alltså en podcast där Triumf intervjuar olika personer som på ett sätt eller annat har något att göra med media. Han har en jäkligt skön intervjustil, låter sina gäster tala till punkt och blir ibland nästan som en terapeut. För tillfället lyssnar jag på det när jag åker till jobbet, det är ganska perfekt: första halvan på vägen till jobbet, andra halvan på vägen hem.

2. Sen tycker jag att ni ska lyssna på Vasas flora och fauna ifall ni inte redan har gjort det. En mycket trevlig duo bestående av Mattias Björkas från Cats on Fire samt Iiris Viljanen. "Nog var han en vän" är min favorit, där finns bland annat följande rader: 

Jag säger som det är

Jag tog allt av han

Jag fick skejta med hans broscha ibland.

...

Sen gjorde vi kanske inte så mycket mer

Stod och hängde en stund där över räcket

Stod väl där och försökte tänka som Dennis Lyxzén

Såg väl nån som hade varit nazi och sen for man hem

3. Följande rekommendation gäller tv-serien Parenthood. Det är ganska cheesy ibland, men det är riktigt bra dialog och sjukt bra skådespelare. Bland annat Peter Krause som spelade Nate i Six Feet Under samt Lauren Graham som spelade Lorelei i Gilmore Girls. Parenthood är skapad av Jason Katims som också gjorde Friday Night Lights, en annan serie som jag också gillar massor.

Men tillbaka till rekommendationen. Det jag särskilt tycker om med Parenthood är att man får följa flera olika generationer: mor- och farföräldrar, föräldrar, halvvuxna barn, tonåringar, småbarn - you name it. Det är ganska långa storylines vilket jag uppskattar, och det enda jag egentligen inte gillar är karaktären Millie, matriarken, som liksom inte riktigt har någon tydlig plats i serien. Men det är också nästan det enda. Låt inte den cheesiga intromusiken i första säsongen avskräcka er, i andra säsongen byts den ut till Dylans "Forever Young". 

4. Sen tycker jag att ni ska testa att ha skivat ägg på smörgåsen till frukost. Det gör på riktigt att jag ser fram emot frukosten varje dag. Hembakta grahamssemlor, ost, skivat nykokt ägg, lite salt och några paprikaskivor. Jag är stolt över mina extremt enkelspåriga frukostar.

5. Om nån av er råkar bo i Göteborg kan jag också rekommendera ett café alldeles nära Götaplatsen som jag precis har upptäckt: Viktors kaffe heter det och har funnits sen typ januari. Varför visste jag inte detta? För att ingen rekommenderade det. Riktigt, riktigt gott kaffe, det godaste jag har druckit i den delen av stan, och ni vet hur jag snobbar mig med sånt.

Jag tror att det får räcka med rekommendationer för den här gången. Jag tar gärna emot rekommendationer av er också, så rekommendera away (ja jag vet, så heter det inte)!

Avkapad enkät

Hakar på Jessis bokenkät (i lite modifierad form) och tänker att jag borde komma på ett roligt ordskämt om hakor men jag har dessvärre strösslat bort den största delen av dagens humordos på dagens kunder.  

Senaste böckerna jag läste: Här väljer jag att tolka läste som slukade, och då är det Karolina Ramqvists två romaner Alltings början och Flickvännen. Så otroligt bra. Blev helt manisk och kunde verkligen inte sluta läsa. 

Böcker jag läser just nu: Det här talade jag ju om ganska nyss, men jag kan ändå säga nånting om Sylvia Avallones Stål som jag just nu har som lunchläsning. Det är en obehaglig berättelse. Eller, egentligen inte, inte mycket värre än många andra berättelser, men det är något med stämningen som gör mig obekväm. Jag vet inte om det betyder att jag ogillar boken direkt, så är det definitivt inte, men det är en bok som faktiskt kryper under huden på mig. Det kan ha något att göra med att språket är väldigt avskalat och att så mycket fokus ligger på handlingen. Den läser jag i alla fall just nu. Bland annat.

Böcker jag ser fram emot: Den listan kunde bli hur lång som helst eftersom två veckors jobbande i bokhandel inte direkt har fått mig att vilja läsa mindre. Men jo, nästa bokcirkelbok ser jag jättemycket fram emot. Ehem. Ja ja, det var min tur att välja. Och jag valde Catcher in the Rye av J.D. Salinger. Läs den om du inte har gjort det!

Nej vet ni vad. Nu tröttnade jag på mina egna enkätsvar. Men det får duga tillsvidare.

Tips

Herregud, det blev ju nästan en inredningsbild. 

Jo, det är lite stiltje här för tillfället. Vet inte riktigt vad det beror på, eller det vet jag ju visst, det beror på att jag befinner mig i en övergångsfas of sorts (nej, jag talar inte om klimakteriet). Min hjärna och min kropp försöker anpassa sig till min nya vardag och det gör att jag inte har så mycket extraenergi över. Inte för att jag blir trött av det direkt, just nu är det bara roligt. Roligt att rekommendera böcker, roligt att prata med människor av alla de slag, roligt att jobba. Men om ni skulle tycka att det är lite väl trögt här kan ni med fördel kolla in något av nedanstående tips.

Att man kan vara le Minna skriver så fint och roligt och ibland så man sätter skrattet i halsen om den där vardagen man liksom inte kan komma undan vare sig man vill det eller ej, och det vill man nog inte. 

Nanna Johansson Hon beskriver sin blogg så bra själv tycker jag: 

- störiga grejer på internet

- fulsöta djur

- politik

Om jag skulle beskriva mina egna reaktioner på den här bloggen kan jag faktiskt citera Knausgård: "Hahahahahaha."

Sofie Staras känsla för ord En blogg som bland annat om hur det är att bo i Köpenhamn och om underliga insekter. Behöver jag säga mer?

Nu ska ni nog klara er ett tag.

4 x Bonjour tristesse

Ikväll blev det bokcirkel, lustigt nog hade vi alla samma utgåva av Françoise Sagans roman från 1954.

Det blev en väldigt bra diskussion och vi tyckte alla om att läsa boken, men K sammanfattade på ett väldigt bra sätt ett intryck som vi alla delade: Bonjour tristesse är lite som en efterrätt. Jättegod och väldigt trevlig men inte helt nödvändigt. Vi pratade en hel del om den distans som  huvudpersonen Cécile har till sig själv och att det också kan vara orsaken till att en av oss inte riktigt kunde sjunka in i boken - den distans som huvudpersonen har till sig själv skapar också ett avstånd till läsaren.

Här är en beskrivning av Céciles pappas hand som är som en miniatyrbild av hur Sagans huvudperson upplever att hon glider längre och längre bort från det liv hon håller på att förlora.

Det var en hård och tröstande hand: den hade torkat mina tårar då jag upplevde min första kärlekssorg, den hade hållit min hand i stilla och fullkomligt lyckliga stunder, tryckt den i smyg när vi känt oss som medbrottslingar eller då vi skrattat tillsammans. Den handen på ratten, eller kring nyckelknippan om kvällen fumlande efter nyckelhålet, den handen på en kvinnas axel eller om ett paket cigarretter, den handen kunde inte längre hjälpa mig. Jag tryckte den mycket hårt. Hand vände sig mot mig och log.

Om jag hade läst boken som lite yngre (läste den för några år sen men blev inte jätteimponerad då heller) hade jag kanske tyckt bättre om den. Men med tanke på att en av mina absoluta favoritromaner, Tender is the Night av F. Scott Fitzgerald, utspelar sig i en liknande miljö - på franska rivieran i het sol (i och för sig trettio år tidigare, men ändå) - bleknar Bonjour tristesse lite i jämförelse. Som sagt, mycket trevlig som efterrätt, men helt mätt blev jag inte.

November, februari

Det verkar som om alla oroar sig för november just nu, för mörkret som kommer, för kylan. Allt jag kan tänka på då är att jag redan fasar för min värsta månad, februari. Det ligger nästan något masochistiskt över det, hur jag redan nu mentalt börjar förbereda mig för denna fasansfulla månad, då när det varken är vinter eller vår, bara kallt och grått och vardag, vardag, vardag. Jag antar att det är en liknande känsla som många har med november. 

Min första arbetsvecka gick bra. Det är ett märkligt fenomen, flygplatsen. En plats man alltid tänker på som flyktig, som en icke-plats. Men nu, när jag får gå genom hemliga dörrar och uppför hemliga trappor, längs med korridorer så långa att jag inte ser slutet på dem, då är det inte så. För då är flygplatsen så tydligt ett ställe där människor stannar, de har jobbat där i fyra, femton, tjugo år. Det är en by, jag hälsar på de andra byborna som också har en säkerhetsbadge hängande kring halsen. 

Hej hej, nu är jag också här.

Snabbis

En liten snabbis en om de böcker jag läser just nu. För de är ganska många.

Siri Hustvedt - Living, Thinking, Looking 

Det här är en essäsamling som inte direkt är lättläst, men efter många om och men börjar jag nu närma mig slutet. Hittills har jag tyckt bäst om den första delen som utgår från Siris (ja, vi är "du" med varandra) privata erfarenheter. Inte egentligen för att den avslöjar några hemligheter om hennes liv, men för att den andra delen, som handlar om kognitionsteori, psykoanalys och neurovetenskap på många sätt upprepar det hon förmedlar i The Shaking Woman (2010). Jag måste dock erkänna att jag just nu läser i den här boken när jag är för pigg och på något sätt måste försöka somna. Inte för att det är tråkigt men för att det är på gränsen till akademiskt. Oschysst, jag vet.

Karl Ove Knausgård - Min kamp 5

Lite ångestframkallande att läsa om Knausens studietid, antagligen för att det är en period som för mig personligen ligger för nära i tiden för att jag ska kunna föra abstrakta resonemang kring det hela. Jag tycker fortfarande att det är väldigt bra läsning, men blir också lite lättad av tanken på att det bara är en del kvar.

Silvia Avallone - Stål

Jag fick boken av Mrs. Bokbabbel under bokmässan, det är en liten söt Excess-pocket som jag just nu läser under mina lunchraster. Om ni inte har testat dessa pyttesmå skapelser kan jag verkligen rekommendera dem, de är alltså hälften så små som vanliga pocketböcker och tryckta på tunnt bibelpapper. Hittills tycker jag väldigt bra om boken även om det inte riktigt är den typ av bok jag vanligtvis hade valt att läsa, det är väldigt mycket (välskriven) intrig och karaktärsutveckling och inte så mycket filosoferande. Det är ju annars sånt jag gillar, filosoferande alltså.

Donna Tartt - The Secret History

Vilket leder mig vidare till denna bok som innehåller en hel del filosofiska resonemang samtidigt som det verkar som att det kommer att hända en hel del skumma saker längre fram i berättelsen. Jag har inte kommit särskilt långt ännu men det här är verkligen en titel som dyker upp överallt. Jag vet också att samma Mrs. Bokbabbel som ovan inte har läst den här boken ännu, så Jessi, ta det som en personlig utmaning! Nu läser vi den tycker jag.

François Sagan - Bonjour Tristesse

Än så länge "läser" jag den här boken (och jag har faktiskt läst den en gång tidigare), men eftersom vi ska diskutera den i min bokcirkel på söndag blir det nog snabba tag här imorgon. 

Så ser det ut nu alltså. Böcker överallt, så långt ögat kan nå. Både på jobbet och på fritiden. Och som man skulle säga i Österbotten: va e nu betär än he?

Andas böcker

När man andas böcker blir man till slut en bok. Och som ni vet saknar böcker armar och händer (även om det ibland känns som om orden är fingrar som rör vid ens själ). Det är första veckan på nya jobbet och mycket att tänka på, mycket böcker att tänka på, röra vid, läsa om, läsa, prata om, ordna, stapla, smeka. Men sen när det börjar växa ut armar, händer och fingrar på mig igen, då återkommer jag. Tills dess kan ni ta er en titt på min arbetsplats om ni vill. Den ser ut så här.