'Tillbaka' betyder London

Nu är första delen avklarad. Jag bott i London i ganska exakt tre månader och är väldigt glad att vårterminen är så mycket längre. Att jag inte ens skulle kunna tänka mig hur det skulle vara att bara stanna en termin men att det är sorgligt att ta farväl av dem som gör det. Att jag stod i en sjaskig bar igår kväll och lyssnade till en kvinnlig rappare som rappade om kärlek och orättvisor och att det plötsligt var dags för G att gå hem och att det kändes så fint att ha fått riktiga vänner här. För trots att jag vet att jag träffar de flesta efter jul så fanns ändå den där känslan av hur slumpmässigt det är att just vi alla har träffats. Att jag och E sedan stannade kvar länge och pratade om lakrits och PJ Harvey och musik och så mycket mer som jag inte minns. I ölyra och musikeufori och den kalla vinden utanför, i en gratisbuss och en pizzeria. På en vinglig hemväg med en pizza i näven, en röd räv i min park som jag vinkade till innan jag låste upp ytterdörren. Hur spöklikt huset verkar nu när alla har åkt hem över jul. Men också, allt det som bara nästan är här, som jag läser i brev och mail, alla dem som jag är van att prata med varje dag.

Så: jullov. Ett plan från Gatwick. En tågresa genom ett platt Finland. Att få sova i en bekväm säng i nästan två veckor. Att ha en tur-och-retur biljett som går till Finland. Men att 'tillbaka' betyder London.