söndag 5 december 2010

Glada hundar och Bolaño

Under natten har det snöat massor. När jag promenerade iväg mot caféet var de flesta gångvägarna oplogade och jag gav upp halvvägs och hoppade på treans spårvagn. Caféet var nästan heltomt och jag småpratade en bra stund med mannen som äger stället, utbytte boktips och svarade på frågor om hur det är att recensera böcker. För det är där jag har börjat hålla till med mina bokhögar. Söndagen har blivit något av en recensionsdag.

Idag var det Bolaños tur, inte det lättaste uppdraget kan jag medge. Hur sammanfattar man en läsupplevelse som sträcker sig över mer än tusen sidor? Det tog länge innan jag kom igång. Jag blev tvungen att köpa en till kaffe. Fick en gratis croissant för att det var så ödsligt i caféet. 

När jag sen packade ihop mina grejor stannade en herreman vid mitt bord.

"Ursäkta mig."
"Ja?"
"Är den bra? Bolaño?"
"Visst är den det."

Kort sagt alltså: visst är den det. Det var trevligt att någon kände igen tegelstenen och att spontanprata om böcker med människor jag inte känner är något av det bästa jag vet. 

När jag promenerade hem var vägarna i lite bättre skick och jag skippade spårvagnen. Utanför Humanisten lekte en massa galet glada hundar i snön, en stor hund krafsade i en gigantisk snöboll som någon hade rullat och två pyttesmå vita hundar rusade omkring av och an, av och an, så att snön yrde. Dom vet dom, hundarna. Hur man ska bete sig när det snöar.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Är det här "Ms" café med den vänliga ägaren eller finns det ytterligare caféupplevelser jag gått miste om? Låter ju vrålmysigt (fint otd va?) med recensionssöndagar på café!

Är nyfiken på den där Bolano (hittar ine n-krumeluren) men tror bestämt att jag behöver den i pocketversion för att klara av projektet!

Nina sa...

Oj, Bolaño i pocket. Kan nog bli lite svårhanterligt. Den "inbundna" upplagan har faktiskt mjuk pärm, inte så våldsam med andra ord.

Och ja, det är just det caféet =)

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...