Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Från det man längtat efter till något annat
Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...
-
Jag försöker ansöka om körkortstillstånd men kan enligt e-tjänsten inte göra det med mitt personnummer. Men att maila Transportstyrelsen ge...
-
Det är inte riktigt dags för någon tillbakablick på år 2015 än, men varje gång jag är i färd med att flytta tänker jag tillbaka på tidigare...
-
Tillbaka i snusdoftande Göteborg, utan bagage men med mymmelkropp. Mymmelkropp som har svettats i bastuvärme och doppats i iskall vik. My...
6 kommentarer:
Hihi, vad trevligt!
Och ÅH vad vårigt, här SNÖAR det! Gaah!
Vad fin du är!
Om man står på östra åstranden i Åbo, någonstans vid Martinsbron, och tittar mot Martinsbacken, sticker väderkvarnens vingar upp som två öron bakon femtiotalshöghuset på strandgatan.
Som muminöron i "Vad tror du hände sen?".
Därför kallade vi huset för Muminhuset då jag var liten.
Pappa
Jessi: ja, plötsligt börjar man liksom se sig omkring och upptäcker en massa spännande saker.
Josefin: tack!
Pappa: lustigt, det har jag inte tänkt på trots att jag nog borde ha kunnat se de, måste kolla nästa gång jag är i Åbo!
Vad fint med vår, efter fem månader med konstant snötäcke har jag nästan glömt hur marken ser ut.
Ja, visst är det skönt. Men det kommer fortfarande snööverraskningar här också, som tur smälter de bort väldigt snabbt.
Skicka en kommentar