Ni vet den där känslan när man har ojat sig över ett avsnitt i några dagar och sen helt plötsligt får det skrivet? Och att man sen känner sig så duktig för att man har färdigställt något (även om det är ett mikroskopiskt avsnitt som ingen annan människa skulle kalla för en "helhet") att man helst av allt skulle vilja gå hem och se på en film och inte alls läsa den där artikeln som ska diskuteras under fredagens seminarium?
Ni vet hur man säger till sig själv: "Jag kan ju ändå inte skriva mera idag, det är så viktigt att man har tid att tänka mellan kapitlen."
Där är jag nu.
(det är alltså detta som i vardagligt tal faller under kategorin "bullshit")
2 kommentarer:
Den trevliga sortens bullshit i så fall :)
Ja, det finns ju mycket otrevlig sådan också, så kanske man ska passa på och njuta.
Skicka en kommentar