tisdag 1 mars 2011

Olja, vågor och ord

"Hon gjuter olja på vågorna", sa någon om en av karaktärerna i Invisible under fredagens seminarium. Jag har rafsat ner uttrycket i mitt anteckningsblock och är lika konfunderad idag som i fredags. För jag har problem med idiomatiska uttryck. Jag missförstår dem, tolkar dem bokstavligen - tolkar dem bokstavligen och fattar inte hur olja kan gjutas på vågor, eller är poängen att det inte är möjligt? Hur gjuter man olja? 

Jag trodde också länge att det var något negativt att 'få blodad tand'. Det låter inte som något man vill vara med om.

Det kanske är min fantasi som är för vild, för normalt har jag inga problem med metaforer. Men de idiomatiska uttrycken förvirrar mig alltid. Möjligen är det för att deras ursprung är så oklara, att de refererar till erfarenheter som ingen längre har. Och det gör att jag blir nyfiken. På varifrån uttrycket kommer. Och sen sitter jag där på seminariet som handlar om min egen uppsats och tänker på något helt annat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kom igår att tänka på "att reta gallfeber på någon". Vad i hela friden är gallfeber egentligen? Har inte kollat upp uttrycket.

Mamma

Nina sa...

Haha, det kan man fråga sig. Det låter inte som nånting man vill ha i alla fall. Mitt idiomatiska uttryck-syndrom är säkert ärftligt.

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...