Kvitt kvidevitt kvitt kvium kvitt säger fåglarna utanför läsesalen, efter en kall vecka är det varmt igen och det ska picknickas och tas vara på. Jag sitter med ett korrekturläst gradukapitel och försöker tänka att nämen oj vad roligt det är att skriva, så roligt att jag mer än gärna gör det på en lördag också. Men koncentrationen börjar sina.
Maskulina identitetsprojekt i all ära, men nu skulle jag ha lust att sätta mig i solen.
Kanske också för att jag precis har börjat analysera slutet på Invisible och ärligt talat inte vet hur jag ska tolka det. På tisdag har jag dock den stora äran att se och lyssna på Mr. Auster himself, kanske jag borde fråga honom vad han egentligen menar. Och sen bara strunta i att jag i alla övriga sammanhang skyr tolkningar som baserar sig på författarens intentioner som pesten.
2 kommentarer:
Eller så frågar du vad han tror att han menar och sen tolkar du det precis tvärtom.
Hehe, bra tips!
Skicka en kommentar