Ännu ett djur

Ja jag vet inte, kanske borde jag döpa om bloggen igen till typ Ninas djurblogg, det har blivit något av ett tema den senaste tiden. Jag trodde minsann att jag hade koll på de flesta konstiga djur som finns, typ näbbdjur, valhajar och liknande. Men häromdagen lärde jag mig ett nytt djur. Som är helt knäppt. 

I give you, den siberiska myskhjorten. 

Ja, den har huggtänder.

Finbesök

Några sista grejor då. Om vad jag har gjort medan mina föräldrar har varit här på besök. Förutom trevligt har det framför allt varit svinkallt. Den här jäkla blåsten alltså, nu får det vara nog. Det är allt tur att det finns så många caféer och pubar man kan hänga på. Det är liksom mest det vi har gjort, tycker jag. Lite museum, lite umgänge med andra folk (och hundar). Prat om ölens olika jäsningsprocesser, böcker vi har läst och inte läst.

Mmm, kaffe.

Ölrepubliken. Oh mein Gott, det var gott. Öl och fish'n'chips.

Fixade också lite nya kompisar till mamma och pappa när vi var på ovanligt 

stammistäta Café Kultur. Fast just här är det bara jag och pappa. Randiga

och hungriga.

Det är alltid kul med besök. Som mamma konstaterade strax innan flygbussen åkte så känns det inte som att vi bor så jättelångt ifrån varandra. Hej då!

Djur!

Det är möjligt att jag inte kommer att hänga med er så mycket alls mera. För jag har fått en ny kompis. Hon heter My. 

Vi hängde hemma hos My igår och hon fick en slamsig liten bäver av mig som hon kunde tugga på. Det var en populär present, det lönar sig verkligen att fjäska. 

Hej hej jag är sex månader gammal och jätteglad.

Parenteser

Hittade en mor och en far på tågstationen i måndags. Så trevligt!

Pappa H och mamma G på Hagabion. 

Snörvel och snyt

Trodde att jag var övertrött och allergisk igår på jobbet, men nej. Förkyld så att det rinner om det. Det var ett tag sen sist så det är väl på tiden. Skönt att kunna vara hemma och vila upp sig, men samtidigt tråkigt. Vilken tur då att jag har en så rolig lillasyster som har en lika rolig pojkvän och vilken tur att det finns skype. Jag hade någon idé om att jag ska frilansjobba för att inte slösa bort min "lediga" dag, men njae. Det var mycket roligare att skypa.

Emma och Micki. Jag kan inte annat än uppskatta människor som spontant klär på sig
Daffy Duck-utstyrslar och konstiga huvudbonader.

Hund och mymla

Jag hade äran att vara extramatte till min kompis Folke igår. Han är en pudel. Det var soligt och vintrigt och jag mymlade mig upp för backar och krön som om jag inte hade gjort annat den senaste tiden (vilket jag har). Tur att det finns djur.

Folke tyckte jag var fånig som ville ta bilder av honom.

Ganska fint, eller hur? 

Men här finns också lite fasa, för näsan har börjat rinna och ögonen likaså. Atscho atscho atscho prosit. Våren är här.

Mellanrum och tomrum

Ni har kanske märkt att jag har bytt namn på bloggen. Till Mellanrum. Vad är ett mellanrum? Är det ett rum inklämt mitt i något annat, något som inte är ett rum? Eller bara ett ingenting mellan två rum? Jag tänker inte på mellanrummet som en frånvaron, mer som sekunderna strax efter att man har andats ut och precis ska dra in nästa andetag. Det finns luft i mellanrummen. 

Men det finns också mellanrum som är oförklarliga. Mellanrum som är mer frånvaro än hemlighet, mer ingenting än någonting. Kan ett mellanrum också vara ett tomrum? Idag är det så. Idag är tomrummet min småkusin som gick bort för två år sedan. 

För tre år sedan hälsade jag på dig i Frankrike. Då pratade vi mycket om vad sjutton vi skulle göra av våra liv, kanske starta ett humanistkollektiv för oss och alla våra andra arbetslösa humanistkusiner. Vem skulle vilja anställa oss? Det var vår och vi gick omkring i din stad och jag kunde inte riktigt fatta att fransmännen faktiskt gick omkring med baguetter under armarna. Det var en lite ny situation, att mötas ute i världen. Inte bara hemma i viken bland roddbåtar, sena nätter och gitarrer. Det var något jag hade sett fram emot. Det där steget man måste ta med människor man har känt hela livet, steget från barndomsvänskap till vuxenvänskap. Vi hann inte särskilt långt, men jag är otroligt glad och tacksam för att jag fick en glimt av ditt vuxna liv. Du var lycklig och du fick mig att fatta att det inte är något man bara blir. Man måste också jobba på att bli det. 

Tove, jag saknar dig.

Flyt och oflyt

Det var ett tag där, en tid tillbaka, då allt bara hakade upp sig. Slammade igen, fastnade. Fastnade. Känslan av att fastna i sig själv är tung, som att aldrig tänka en ny tanke, allt bara upprepar sig. Finns det någon naturvetenskaplig förklaring till att en olycka sällan sker ensam? Jag vet inte. Men när jag precis hade flyttat till Göteborg och gick omkring och var ledsen för att det inte var London samtidigt som jag försökte skissa konturer kring mig själv då visste jag att det var en begränsad period. Att det inte alltid skulle kännas fel. Det paradoxala är just att den vetskapen inte hjälper. För det finns ändå nånting nödvändigt i de där tunga perioderna. Inte roligt, inte positivt, men det ger en nånting att luta sig mot. En kontrast. Som om det är där de riktiga konturerna uppkommer, inte i själva situationen men i mellanrummet mellan en känsla och en annan. 

Det är också konkreta saker som förändras, en bostad, ett jobb, nya människor, vädret. Att en gata plötsligt är ens egen på ett nytt sätt trots att man har gått där hundratals gånger. Den perfekta koppen kaffe i precis rätt ögonblick. Att man kommer ihåg att man köpte ett C-munspel en gång i gymnasiet och plötsligt får lust att lära sig spela. 

Nu läser jag så där många böcker igen...

... att jag nästan får så lov att dra en liten presentationsrunda. Jag tar dem i den ordning jag har börjat läsa dem helt enkelt. 

Lesley-Ann Jones - Freddie Mercury. The Definitive Biography

Okej, för att vara helt ärlig är den här boken på paus just nu, men den började i alla fall väldigt bra med Jones personliga erfarenheter av att vara i närheten av Freddie. Sen måste jag medge att det blev allt mer spekulativt och skvallrigt. Inte bra. Men jag ska absolut läsa ut den, kan inte motstå något som handlar om Queen. Kan dock tipsa om Peter Freestones Freddie-biografi som jag i alla fall minns som alldeles fantastisk.

Justin Cronin - The Passage

Här ligger jag något efter alla trendspaningar (The Passage kom 2010), men bättre sent än aldrig. Det här är just nu min "riktiga" bok, den jag läser om kvällen innan jag ska gå och lägga mig. En postapokalyptisk värld, vampyrliknande varelser, och typ 900 sidor... det här är dessutom min mellanbok efter min Rothfuss-mani. Säger kanske något om hur mycket jag läser just nu.

Håkan Nesser - Styckerskan från Lilla Burma

Jag försöker hålla lite koll på deckarutgivningen eftersom det är mycket deckare på jobbet och eftersom jag alltid har gillat Håkan Nesser haffade jag genast Styckerskan från Lilla Burma när den dök upp. Väldigt bra hittills, men jag har en liten paus just nu eftersom jag försöker komma ikapp med bokcirkelläsning. Annars en bok jag läser under mina lunchraster på jobbet.

Marguerite Duras - Älskaren

Jag har aldrig läst något av Duras innan, och eftersom den här lilla pärlan dessutom har ett så vackert omslag passade jag på att plocka med mig den också häromdagen. Jag har läst typ hälften och gillar det jag läser, men kan inte säga att hennes språk direkt får mig att flyga ur skorna. Vilket jag på något sätt hade förväntat mig. Men vi ska se, jag har ju fortfarande hälften kvar.

Karin Boye - Kris

Som alla andra (?) gymnasiedamer läste jag också ett tag Karin Boyes dikter så att ögonen blödde. Minns särskilt dikten "Havet" ("Vilt, rovdjursvilt / är bränningens glittrande språng / men ingen människas tankar / är höga som havets sång.") som jag hade hängt upp på väggen alldeles invid min sänglampa. När jag pluggade läste jag också Kallocain som verkligen var ruskigt bra, nu är det Kris som gäller, ett slags blanding av gymnasial ångest, lite Platoninspirerade dialoger och krisande funderingar kring kristen moral. Ska bli spännande att se vad resten av bokcirkeln tycker nu på lördag. 

Det var det. Vad läser du?

Vän

"Jag har aldrig förr fått ett så här bra första intryck av en stad", sa Johanna. 

Visst, det skulle bli sol hela helgen och det stämde inte, visst, vi hade båda vaknat vid 3-tiden på morgonen och var kanske inte de piggaste spiggarna i pölen när vi promenerade omkring i stan på fredagen. Men ändå, vissa helger. Då man har jobbat öppningspass och gått och lagt sig klockan sju, då man har vetat att en vän ska dimpa ner på ens arbetsplats (!) och man har gått och sett fram emot det ända sen januari. Och så kommer hon gående där i Tax Freen och allt är bara så bra som det kan vara. 

Och som vi alla vet blir allt ännu bättre av att dricka kaffe.

Johanna hade tagit med sig lite presenter åt mig: Ruispalat, Pätkis (!) och Jenkki-tuggummi. Som tack för det visade jag henne bland annat Poseidon-statyns hemliga vinkel. Men för att få se den måste man komma och hälsa på mig, så den bilden får ni inte se. Men jag kan säga att den involverar en stor fisk.

En bild ni däremot gärna får se är denna:

Blev något förvånad av att läsa om Kokkola i lördagens GP.

Vad gjorde vi mer? Gick lite i affärer förstås. Jag hittade en väldigt gul klänning. Som jag inte köpte.

Den var liksom väldigt mycket klänning.

Sen gick vi på partaj. Det var väldigt, väldigt roligt. Och vi var väldigt, väldigt glada.

Under söndagen sken solen så man höll på att bli tokig, så då promenerade vi omkring i säkert fyra timmar, med lite lagom krabbis, och såg på älgar och får och andra Slottsskogsdjur. Slutsatsen av detta?

Helg + vän = succé

Hurrahelgen

Det blev ju bara så bra som man kunde tänka sig den här helgen då Johanna hälsade på mig. Till exempel drack vi jättemycket kaffe, åt jättemycket godis, och pratade precis hela tiden. Jag återkommer med lite bättre redogörelse här framöver, men är nu smått traumatiserad av att nyckeln till min ytterdörr inte fungerade när jag kom hem från jobbet för några minuter sedan. What's up with that?

Det finns så många Johannor i mitt liv, men den här är den allra första.