Jag hade gått och spanat på den så länge, faktiskt sen den dök upp på jobbet, den där boken med det snygga omslaget: Mr. Penumbra's 24-Hour Bookstore av Robin Sloan.
 |
| That's the one. |
Det lät så bra: en ung man börjar jobba i en nattöppen bokhandel och upptäcker att vissa kunder beter sig mystiskt och lånar böcker enligt ett visst mönster. Eller hur?
Eller hur???
Men nej. Jag har läst halva boken och tänker inte läsa resten. Det började med att en viss sökmotor (den största, ni vet) namedroppades ungefär tre gånger på varje sida. Och varje gång huvudpersonen skulle göra något på sin dator var det nödvändigt att det stod exakt vilken sorts dator det var (läs: det märke som de allra flesta av er sitter framför just nu). Det finns en poäng med det här, tänkte jag, för boken handlar en del om gamla versus nya bokmedier.
Men det handlar liksom inte om nånting annat. Det är bara yta. Det handlar inte om läsning. Det handlar inte om författare. Det handlar om en självupptagen, framgångskåt tjugoplussare som varken är rolig eller intressant men som trots det lyckas bli ihop med en superbrud som dessutom är datorgeni jobbande på den där största sökmotorfirman. De försöker luska ut det ointressanta mysteriet med det hemliga sällskap som Mr. Penumbra är medlem i. Jag får en känsla av att den här boken är resultatet av ett recept. Ett recept på vad man ska skriva om för att det ska intressera dagens läsare.
Usch vad jag inte gillade den. Töntig är ordet. Vet inte varför jag reagerar så starkt, men det är längesen jag har blivit så irriterad på en bok. Kanske beror det delvis på att mina förväntningar (delvis baserade på baksidestexten) var helt felaktiga.
Jag slängde iväg boken i affekt* och läste istället denna fina historia:
Den var lysande. Började läsa igår kväll och läste ut för ungefär en halvtimme sen. The Shock of the Fall påminner både om The Perks of Being a Wallflower och om The Catcher in the Rye plus ett slags spänningmoment. Den handlar om Matthew som förlorade sin storebror Simon som barn och som nu försöker hantera sin sorg och sina minnen av kvällen då Simon dog. Vackert och lättläst, ganska svart men också väldigt rolig. Påminner lite om Sarah Winmans When God Was a Rabbit, inte riktigt lika bra som den kanske, men väldigt läsvärd.
EDIT: Glömde att skriva att The Shock of the Fall nyss vann Costa Book Award i Storbritannien och att boken i den amerikanska utgåvan har en annan titel, nämligen Where the Moon Isn't. Titeln har en koppling till innehållet, men ööh... konstig är den ändå.
*typ
4 kommentarer:
Aha, så Filers bok lönar det sig att läsa? You had me at "liknar When God Was a Rabbit".
En bok det däremot inte lönar sig att läsa (vilket jag inte heller tror att du skulle göra) är Josefin Ahlströms (?) "Parmiddag". En bok jag nappade när jag inte visste vilket läsex jag skulle ta - borde inte ha tagit den iaf för huj vad taffligt skriven, noll gestaltning t.ex. :/
Senast haffade jag "Wild" och "Middagen", hoppas på dem! Och på lästid..!
Haha, nej skulle inte heller läsa "Parmiddag", har läst baksidestexten och det var nog. Men jo, Filer kan du absolut läsa! Tror att det för mig handlar mycket om att både han och Winman är britter, det är inte lika mycket klyschor som i de amerikanska varianterna på samma tema. Gillade delvis om The Fault in Our Stars men tyckte ändå att den var för smörigt amerikansk. Nyfiken på vad du tycker om Vild sen när du har läst!
The Shock of the Fall vann Costa Book Award i klassen "Best First Novel ", men "huvudklassen" är nog "Novel Award", som vanns av — Kate Atkinson, Life after Life
Kurt: så sant, det var lite slarvigt uttryckt. Life after Life har jag också sneglat på ett tag, verkar intressant!
Skicka en kommentar