Det har varit helg, nu igen. Mitt huvud är helt tomt på idéer, jag känner mig passiv och stressad på samma gång. Av stillheten. Av att alla liksom verkar vänta på att någonting ska hända. Det kryper i benen på mig och jag skulle gärna lägga mig under en varm filt med en bok, läsa lite, slumra till, och vakna upp i mars nån gång.
Är det bara jag? Vad gör ni egentligen den här tiden på året?
Men igår var jag inte gnällig, igår satt jag på en restaurang tillsammans med Hanna, min vän Linda och min kollega Johanna. Så hungriga var vi, och så fort åt vi när maten kom in, elva smårätter på en palestinsk restaurang som jag har varit på en gång tidigare. Jag glömmer ibland hur roligt det är att gå ut och äta. Dock att det blir roligare av att man inte gör det så ofta. Idag började jag jobbet klockan två och hann äta frukost i lugn och ro.
Det är också en slags kontemplativ tid detta. Att man sitter mitt emot varandra, i varsin stol, och liksom dryftar saker och ting. Livet. Vardagen. Vad man egentligen vill. Hur man ska komma på vad man vill. Hur man ska nå det man vill. Så det är kanske ska vara så här. Stilla. Så att man hinner dra efter andan innan våren faller över en som en hög med hö.
(och att man sen nyser och nyser och nyser tills man kommer på att aj jo, jag är ju allergisk)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar