måndag 10 februari 2014

Gôtt boende, eller anekdotisk bevisning på förvirring

Tre och ett halvt år, så länge har jag bott här nu. I staden där det är så lätt att äta frukost ute på café att man gladeligen kunde göra det varje dag. I staden där man först skrattar lite åt att det står "gôtt mos" på korvkioskerna men sen, ett par år senare, själv säger att både det ena och det andra är just gôtt (uttalas alltså "gött"). 

Ibland kan det göra mig utmattad. Det här med att bo. Att bo men inte ha bostad, att bo utan att egentligen bo. Att lägga timmar och åter timmar på att leta lägenhet och samtidigt veta att chansen att just jag skulle erbjudas en visning är minimal.

Var ska man bo och hur ska man bo? Det är slitsamt att flytta ofta. Inte mellan bostäder kanske, men mellan städer. Men det är nog det som har gjort att jag inte ens har försökt tänka på hur och var jag vill bo i framtiden. I framtiden. Alltså inte då när vi har bankkortschip inopererade i handleden*, utan snarare om sisådär fem år. Om någon ber mig beskriva mitt drömhem tänker jag först på att jag vill ha bokhyllor som täcker en hel vägg, och sedan att jag gärna hade haft ett hemligt rum som man bara kunde gå in i genom en garderob (ni tror att jag skojar, men det gör jag inte).

På den nivån är det.

Ibland när jag pratar om boende med mina kollegor händer det att vi nuddar vid det här med att bo utomlands, varpå jag lite försiktigt påpekar: "Ja, alltså jag bor ju utomlands." De förvirrade sekunderna som följer då de inte riktigt förstår vad jag menar samtidigt som de förstås vet att jag kommer från Finland. Det är på något sätt väldigt talande för hur jag själv tänker på mitt boende, för i samma stund jag påminner dem om detta faktum påminner jag också mig själv om samma sak. Som om jag för en stund nästan har glömt bort var jag befinner mig. Det är svårt att planera när det som ska vara ens fasta punkt har så flytande konturer.

Men jag försöker, försöker tänka, visualisera, grubbla på vad jag vill. För nu när det dessutom finns någon jag gärna hade bott tillsammans med men det inte finns någonstans att bo, då blir det liksom lite mer närvarande. 



*detta är ett illustrerande exempel på hur svårt det är för mig att föreställa mig framtiden, det är typ det mest avancerade jag kan tänka mig.

Inga kommentarer: