Jag står utanför och betraktar och tänker, jag kommer aldrig att komma in där. Aldrig. Taggar och snår överallt. Men bären är så lockande. Jag börjar i utkanten, tar ett riktigt moget, tänker njae. Det blir för jobbigt att kliva in. Jag tar ett till bär. Och ett till. Plötsligt står jag mitt inne i busken och undrar hur jag ska komma ut.
Jag plockade drygt en liter björnbär på mindre än en timme.
Björnbär är augusti, det är början på hösten; stark sol men lite svalare luft.
Jag älskar björnbärssylt och jag kokar den på spisen med socker och lime men jag är inte där än.
I Hamburgsund där jag och Cyklisten stannade i tre nätter för att vänta ut den hårda vinden låg det gula björklöv i skogsgläntorna.
Jag vill skrika men det var ju sommar igår och jag vet att jag älskar hösten. Fast just nu är kontrasterna för stora. Att umgås varje dag, varje timme. Det är kanske för mycket. Men att sen plötsligt inte träffas alls för att man bor på olika håll, det gör att sommaren nästan känns påhittad.
Hände verkligen det här?
2 kommentarer:
Jestas så pittoreskt! Och cool bild med speglingen i inlägget nedanför också!
Mm, tycker överlag att det är underligt att gå från semestersymbios till vardag med jobb igen, kan föreställa mig att skillnaden till konkret särboende blir radikal :/ Är det en ettårig Cyklistutbildning eller?
Hehe, jag satt rätt länge i fören och spejade efter fiskar, såg både stora stim av småfisk och tre stycken lila sjöstjärnor! Rätt mycket häftigare än man är van vid uppe i Bottenviken. Det är en ett och ett halvt-årig utbildning så inte alls särskilt lång, mest bara ovant. Blir nog kul att åka på helgutflykter också. :)
Skicka en kommentar