onsdag 15 oktober 2014

Spritad sten

Jag vill låtsas som om de där åren då jag höll på med gymnastik har satt sina spår, eller att något har sipprat ner i genpoolen från min mormor gymnastiklärarinnan. Men sanningen är nog att jag är av det klumpigare slaget. Som inte riktigt ser sig för, som alltid har blåmärken på låren av diverse hörn och kantigheter. 

Idag lyckades jag både bygga ihop en bångstyrig bokhylla och rensa vattenlåset i handfatet i badrummet utan några fadäser. Men vad händer när jag är på jobbet? Jo, jag kommer ut från toaletterna och halkar i en gigantisk pöl med sprit. Glider som en fuktig fisk på en oljad plåt och pladaskade ner i det hårda vita stengolvet. Slår mig inte, tror jag. Är mest glad över att det var jag och inte någon gammal person med dålig höft.

Ringde städ och fick prata med Hasse, städaren som jag dessutom råkar vara mest polare med på flygplatsen. Han gillar för övrigt att fiska. 

2 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Aj.
Luktade du sprit sen, resten av arbetsdagen? Och vad sa klientelet om det? Alltså det måste ju heta klientelet om det övergått till spritutskänkning.

Nina sa...

Kände ingen spritlukt, men kunderna kanske ryggade tillbaka lite. Eller så är det en efterkonstruktion. Av klientelet.