Sömntrick

Jessi undrar vad vi har för knep när vi vaknar om natten och inte kan somna om, eller vad vi tänker på när vi ska somna. Jag läser när jag går och lägga mig, inte jätteförvånande. Men jag har också lärt mig att somna in till en dålig film eller en seg serie, får tacka Cyklisten för det knepet. Här är några andra trick jag brukar roa mig med, och det var när jag skulle skriva ner dem i Jessis kommentarfält som jag insåg att det här är något som faktiskt sysselsätter mig en hel del. Inte själva insomnandet kanske, men att fundera över hur det går till. Hursomhaver, läs och lär:

1. Läsa en tråkig eller svårläst bok. Ibland fungerar det ypperligt, ibland händer nånting så jag plötsligt blir lite intresserad, som min nuvarande sovbok, Considering Phlebas av Iain M. Banks. Ja, ni hör ju. Det låter som en underlig bok. Hittills har huvudpersonen åkt runt i rymden och nästan blivit uppäten av kannibaler. Inte så bra trick med andra ord. 

2. Ett tag gjorde jag en grej där jag såg framför mig ett ansikte på någon jag känner/känner till, sen försökte jag låta tankarna spontant flyga till den första person jag kom att tänka på vars ansikte jag då istället såg, osv. osv. Problemet med det tricket är att jag plötsligt kunde komma att tänka på någon jag inte hade varit medveten om på evigheter, någon från en klass under mig i lågstadiet kanske, eller någon jag bara hade pratat med en gång på ett café någonstans. Det är ett trick jag har lämnat bakom mig. 

3. Fram till alldeles nyligen har jag räknat bakåt från hundra. Och varje gång jag har rört mig rastlöst (är en väldigt rastlös insomnare) har jag tvingats börja från början. Jag brukar också försöka se sifforna i någon färg, vissa siffror är ganska fixerade, andra byter färg från gång till gång. Det här är ett trick som fungerar rätt bra för mig.

4. Det senaste jag prövar med är dock en mediationsteknik jag fick nys om när jag var på yoga, det går ut på att man ska djupandas ("som ett hav, eller som att imma på glas med stängd mun") och vid varje utandning tänka att en bubbla blåses upp kring ens kropp. För varje utandning blir bubblan lite större tills den innesluter hela universum. Jag brukar tänka att jag ligger i en skog, och hittills har jag inte kommit längre än till trädtopparna innan jag har somnat. Kanske nånting för dig Jessi? 

Har ni fler trick?

Knarkar ljus

Lotta drog till med en fredagslista. Om vardagen som det är så mycket av just nu. Jag listar jag också.

Vad åt du till frukost? 

Äggröra, ostsmörgåsar, fil med torkade bär och rågflingor, kaffe. 

Vad har fått dig att skratta i dag? 

Skrattat tror jag faktiskt inte att jag har gjort, inte rakt ut. Eller, jag kanske skrattade lite när jag tog ut brödet jag har bakat för det blev så fint. Men mer om det en annan gång.

Vad har du på dig just nu? 

En blålila underställsblus i bambu och ett par svarta "jazzbyxor". Det andra plagget är magiskt, för det är ett par byxor jag fick i julklapp när jag gick i åttan. Helt galet att de håller fortfarande. Och de är jazzbyxor utan citationstecken om man ska vara riktigt noga, för så hette de på den tiden.

Hur ser resten av dagen ut? 

Jag skrev precis ett sms åt Cyklisten där jag undrade om vi ska laga mat eller om jag får bjuda honom på någonting ute. Han svarade att jag får välja vilket innebär att det blir alternativ nummer två. Och en öl på det kanske.

Och i helgen? 

Tanken var att jag och en vän skulle gå och se Wild, men det verkar tyvärr som om den är slutsåld. Det betyder att jag inte har några planer. 

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan? 

I tisdags var jag ute och åt fin italiensk mat med bland annat Hanna, dessutom har jag haft fredagskänsla ända sen i måndags. Jobbet har flutit på och jag har känt mig ganska utvilad. Och nu är jag ledig i tre dagar. Rolig vecka med andra ord.

Och det tråkigaste? 

Kommer faktiskt inte på nånting.

Vad dricker du i helgen? 

Kaffe, vatten och öl.

En helg i januari

Vad jag ser på:

Vera Stanhope, gillar serien bättre än böckerna, gillar Brenda 
Blethyn mest. Och, jag hade gärna velat ha hennes hatt!

Vad jag läser:

Kerstin Ekmans Händelser vi vatten, och jag suckar över hur snygga
det senaste sjoket Bonnierklassiker är, deckarklassiker denna gång.

Vad jag lyssnar på:

Som alla andra, podcasten Serial. Smart och beroendeframkallande.

Som någon kan ana jobbar jag denna helg, slår därför dank och gör knappt nånting alls resten av dagen. Vilket om jag ska vara helt ärlig inte är så lite, eftersom jag har slutat klockan elva. Jo, på förmiddagen. Nu är klockan tre, va? Tre? Det känns som att den är sju. Vet inte om det är bra eller dåligt. Får kanske ta och kolla på det sista Stanhope-avsnittet och begrunda frågan.

Då

Lyssnar på den här skivan och tänker på den tiden. 2002, vad jag gjorde då.

Jag köpte skivor på CD-Dreams i Jeppis, två i månaden för lönen jag fick när jag jobbade som övervakare i tidningsläsesalen. 
Jag hade fått mitt högstadiehjärta krossat, ville nog egentligen det men kunde inte riktigt förstå mig på att någon annan kunde veta bättre än mig. Man kan vara en besserwisser också när det handlar om känslor.
Jag lyssnade nästan bara på Tori Amos, jag spelade mycket gitarr, jag gick långa vinterpromenader och såg på stjärnhimlen.

We may be on this road, but we're just imposters in this country, you know.

Det är så lätt att skratta åt sig själv som yngre. Åt allvaret, åt de melankoliskt svåra dikterna. Men jag tror inte att man ska göra det. För hur bra det än är att kunna se på sig själv med lite självdistans ska man inte glömma bort det där allvaret. Det finns kvar någonstans där inne, det ska finnas kvar. 

Det bästa vardagsnjutet

Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar att klippa naglarna. Ibland väntar jag med det lite extra, bara för att kunna njuta ännu mer när jag väl gör det. Det är nånting med att skala av, ta bort ojämnheter och vassa kanter som är så sjukt tillfredsställande. Utförde precis denna favoritvardagshandling och började fundera på vad andra människor njuter av i vardagen, ut med språket om du har något på lager!

Inte än

Det kommer inte att bli vår nu. Det är en påminnelse, ett sätt att mota bort de långsamma månaderna. För jag undrar om segheten, trögheten, hemskheten som brukar drabba mig i februari kanske delvis beror på att jag går omkring och tror att det ska bli vår, imorgon. 

Norrland på tvären

Jag har köpt en vacker bok och jag dricker ur en vacker kopp. Kanske symboliskt att bilden blev på tvären hur jag än försökte rotera den, för Po Tidholm är också på tvären. Är du intresserad av hur landsbygden avfolkas och gillar bra poddar ska du lyssna på Norrlandspodden med Po och Sofia Miriamsdotter. I det senaste avsnittet diskuterade de mediesituationen i Norrland (tips till pappa!). Det är alltid intressant, gnälligt, intelligent och underhållande.

Men att man kanske ska tänka november igen, inte för att vara pessimist, inte för att stampa på alla er som börjar prata om ljuset. Utan för att sen bli överraskad, inse att det faktiskt inte blir mörkare. Jag har redan bokat upp en stor del av januari med sånt man behöver: middagar, middagar, och så några middagar.

Fast just nu känner jag mig inte deppig. Snarare ovan vid att vakna tidigt och ensam. I övrigt har jag faktiskt en känsla av att det ska bli skönt med vardag, och den känslan brukar jag aldrig ha i början av året. En månad av totalt kaos och ett nytt jobb har minsann sina fördelar. När allt nu småningom normaliseras känns det ju ofantligt skönt. 

Umeå

Åkte norrut över nyår, där började snön smälta ungefär när jag landade men vackert var det ändå.

Det var lite som att lägga sig under en filt och bara vara, och nu har jag ännu en helg ledig innan vardagen börjar. Jag gäspar och se på klockan, drar filten över huvudet och sover lite till.