Att fundera på en skärtorsdag

Dagarna går fort och långsamt på samma gång, varannan dag skiner solen och varannan dag snöar det, man vet inte om det nånsin kommer att bli varmt men samtidigt vet man att det så klart kommer att bli det. 

Jag lyssnar på Jenny Wilsons nya skiva Exorcism som bland annat handlar om att hon har blivit utsatt för en våldtäkt. Det är fruktansvärt så klart, samtidigt otroligt modigt att skriva musik om det. Tänker man efter är det egentligen väldigt märkligt att det är så ovanligt med tanke på hur många kvinnor som har den erfarenheten. Trots det (?) är det ingen skrämmande skiva, men jag kan tänka mig att många väljer att inte lyssna på den på grund av temat. Den är sårig, hård, vacker och jag tycker mycket mer om den än om hennes förra skiva. Kanske för att den är lite poppigare. Jo, det går tydligen att göra en poppig skiva som handlar om våldtäkt. På Nöjesguiden finns en bra intervju med Jenny Wilson för den som är nyfiken.

Nu väntar en heldag med jobb som förhoppningsvis går fort med tanke på hur många boksugna människor som rörde sig i butiken igår. I magen rör sig en liten skrutt som mår finfint (fast jag känner iofs inte att hen rör sig), vi var på ultraljud för ett par dagar sen så nu känns det som om jag kan andas ut lite igen. Att jag får så lov att tro på Cyklisten när han säger att "men nu ser ju jag att magen växer", efter att ha tjatat på honom i flera månader med frågan "men kolla nu, nu ser den väl lite större ut?" och mötts av en välvillig men inte särskilt medhållande min.

Och herregud, och jag höll på att glömma det som kommer att göra min påsk: 

!!!!!!!!!!!!!!!!!

Maten

Jag äter nästan bara vegetariskt. Jag har inget behov av att kalla mig för vegetarian eftersom det ibland kan slinka ner nån varmkorv när jag är panikhungrig och ska cykla hem, och blir jag bjuden på mat tackar jag inte heller nej till kött. Här hemma lagar vi nästan uteslutande vegetariskt. Det är nog framför allt ett miljötänk som ligger bakom det, men även att i alla fall jag mår väldigt bra av det och tycker att jag slipper diverse magkrämpor och liknande. Plus att det är gott och enkelt förstås.

Men igår kväll när vi pratade om allt möjligt och av någon anledning kom in på restaurangkedjan "Jensens Böfhus" (Jessi, I'm looking at you) kläckte jag ur mig att det hade varit SÅ gott med en riktig köttbit, och när jag kom hem från jobbet idag berättade Cyklisten den fantastiska nyheten att vi minsann ska äta kött till middag ikväll. Min reaktion var verkligen orimligt entusiastisk. Jag tror att det kan vara ett tecken på att järntabletterna som jag äter kanske inte riktigt kompenserar för den järnbrist jag tydligen har. 

Det är hursomhelst väldigt spännande det här med vad kroppen behöver, men också hur speciellt det kan kännas att äta kött när man nästan aldrig gör det (och OBS att vi ska laga köttfärs och inget mer extravagant än så, haha). 

I övrigt är Göteborg grått grått grått idag och jag har tänkt sitta i soffan resten av kvällen.

När man inte riktigt vet

Det är knepigt det här med att å ena sidan hela tiden vilja prata om något, men att å andra sidan ha en känsla av att alla kanske inte behöver veta allt. Idag har jag ringt alla möjliga tråksamtal igen, men också några roliga sådana, och det känns som att stå och balansera mitt på en tröskel och vänta på att någon ska putta över mig på andra sidan. 

Lite senare idag ska jag träffa en vän/gammal kollega som började samtidigt som mig 2012 men som inte längre bor i Göteborg, det är alltid fint att ses och vi brukar hinna avklara många allvarliga ämnen trots att vi inte ses så ofta. Det är så skönt att det går att ha sådana relationer, alltså relationer som man lyckas bibehålla i samma läge trots att man knappt hörs och ses alls och egentligen inte vet vad som pågår i den andras liv. 

Så där annars går jag runt och gläds över att jag har halsbränna (trots att det är väldigt oskönt) eftersom jag tänker att det är ett tecken på att allt är som det ska där inne i magen. 

 

Efteråt

Jag hade glömt den, frihetskänslan när migränen släpper. För jag inser att det var vad det var, migrän, från sent på lördag ända tills i förmiddags. Jag har bekanta som har drabbats av migrän i samband med graviditeter och hoppas innerligt att det här var en engångsföreteelse.

Idag kändes det dessutom nästan som vår, vilket så klart spädde på frihetskänslan ännu mer. 

Rolig (?) anekdot: jag hade en kund idag som undrade om jag var från Finland, vi pratade lite om det eftersom hon också var det, och sen sa hon att vi ju har "dom här" (pekade på sina kinder och tittade menande på mig) och "dom här ögonen med påsarna under som blir mörka." 

Tack för den!

Den vandrande vålnaden

Det har varit soligt hela helgen och när jag gick upp i morse var det alldeles ljust i vardagsrummet. Jag har inte varit på jobbet på riktigt på en vecka och det känns både skönt och konstigt. Jag önskar att jag kunde säga att att det kliar i fingrarna på mig att få sätta igång igen, men tyvärr ligger ett konstant tryck över mina bihålor som gör det svårt att tänka och fokusera. 

Det känns som om det kommer att bli en tung vecka, för det är så svårt att vara närvarande när man går runt med ett huvud som bultar och värker. Samtidigt skulle jag inte orka stanna hemma flera dagar till, det är skönt ett litet tag men blir fort otroligt tråkigt. 

Helgen var i varje fall väldigt mysig, även om Cyklisten tyvärr inte kunde följa med till Stockholm för att han blev sjuk istället för mig. Systersonen som har ett rätt stort gäng mostrar och fastrar och därav blir något namnförvirrad envisades med att kalla mig för "Elena" hela helgen, jag tänker att det tyder på att han instinktivt förstår att jag har ett litterärt intresse. Nästa gång kanske jag får heta "Paul" eller "Siri"! 

När man ser sin syster tillsammans sin systerson och inser att hon ju faktiskt är en mamma

Den största frågan just nu i den här stunden är om jag ska cykla till jobbet och äntligen få röra på mig lite men riskera att bihålorna spränger när jag är framme, eller ta spårvagnen och dö av tristess på vägen.

Slut som artist

Puh, vilken tur att det finns smink, kaffe och febernedsättande tabletter, säger jag bara. 

Nu är jag hemma igen efter att ha intervjuat Camilla Davidsson på en författarfrukost som vi hade i butiken, det var som tur väldigt trevligt och intervjun gick i alla fall enligt mig riktigt bra. Men nu är det mjukisbyxor och soffan som gäller igen. Det är rätt obehagligt att andas in kall utomhusluft när man har ont i luftvägarna. 

Vet att människor tänker olika här, men jag har alltid tyckt att man ska stanna hemma när man är sjuk, både för sin egen och för andras skull. Det är nog därför jag tycker lite extra synd om mig själv också. Men som lillasyster skrev igår när jag beklagade mig, "man får gnälla när man är preggo och dessutom sjuk". Hehe.

Nåväl, belönade mig själv med en bok och en infantil chokladbit, oklart varför jag valde just denna, men nåt ska man äta till kaffet. Jag tyckte väldigt bra om Ruth Wares In a dark, dark wood som var spännande och välskriven utan extra krusiduller, riktigt bra underhålling helt enkelt, så hoppas att jag ska tycka om även den här.

Vårsjukan

Så kom den, den årliga marsförkylningen. Självklart precis den veckan då jag inte riktigt hade velat vara borta från jobbet. Imorgon får jag ta mig dit trots sjuka eftersom jag ska intervjua en författare på ett morgonevenemang, sånt är tyvärr svårt att delegera. Men jag försöker att ta det lugnt, hinka i mig vatten och vila. Läsa och kolla på halvslöa serier på svt-play.

Kanske kan man se det som ett vårtecken, för nu skiner solen och himlen är alldeles blå för första gången sen jag vet inte när, och jag har en känsla av att det har hänt tidigare vårar också precis samtidigt som jag har legat hemma och varit sjuk. Tror bestämt att jag lägger mig ner i soffan en liten stund till...

Irritationslistan

Så här under årets säkerligen tråkigaste period tycker jag att det är lika bra att släppa fram all irritation vi härbärgerar i kroppen. Här kommer därför några saker jag irriterar mig på just nu:

- Uttrycket 24/7. Inte det engelska "twentyfour-seven", utan den försvenskade varianten "tjugofyrasju". TJUGOFYRASJU. Det är så fult! Kan vi inte bara säga dygnet runt som normala människor?

- Blomflugorna hemma hos oss. Var kommer de ifrån? Vad vill de mig? Hur blir jag av med dem? Ättika/honung/diskmedel/vatten-metoden verkar inte bita på dem. 

- När kunder har tjatat och tjatat om att en inbunden bok måste komma som pocket snart, och så kommer den i pocket, och så kommer det en kund som undrar om vi inte har den som inbunden.

- Min högra axel/arm. Jag får ont i den när jag sover men orkar inte boka en tid till vårdcentral för det är ett sånt projekt.

- Folk som har jättejättejättebreda barnvagnar där det ser ut att rymmas minst fem barn. Okej, who am I to judge, men det verkar ju bara otroligt opraktiskt.

- Att mina kläder börjar bli lite tighta men att det inte verkar finnas vettiga mammakläder med miljötänk någonstans? 

- Schweiz. Ssssccchhhhweitz. Är det faktiskt så svårt att säga det?

Avokado

Efter den intetsägande helgen väntar en ganska vanlig vecka. Jag har ingenting speciellt inplanerat under vardagarna, och det är fortfarande något av ett stiltje i butiken den här tiden på året, så om inget drastiskt händer på väderfronten och det plötsligt blir vår tänker jag att arbetsveckan kommer att passera ganska obemärkt förbi. 

På lördag ska det däremot firas lite eftersom jag och Cyklisten då har varit tillsammans i fem år. Traditionen är att gå ut och äta och sen mysa vidare på någon pub och bli lite smålulliga, det här året får jag stå över lulligheten men resten ska säkert kunna fixas på något sätt.

Det jag mest ser fram emot just nu är att tre veckor ska gå i rask takt eftersom vi då ska på det stoooora rutinultraljudet. Milstolpe nummer två efter att ha kommit förbi den där tolfte veckan som man fäster så orimligt mycket uppmärksamhet vid. Men det har varit en så lugn och "vanlig" period de senaste veckorna att jag lite börjar undra om jag har hittat på den där avokadostora varelsen därinne. Jag vet inte ännu riktigt hur mycket jag kommer att skriva om graviditeten här, det känns lite som att gå händelserna i förväg, och jag blir faktiskt lite vidskeplig. Samtidigt har jag berättat för alla på jobbet och det finns till och med ett sökbart vikariat för min tjänst därute...

Intetsägande men vanlig helg

Jag har verkligen inte gjort någonting den här helgen, idag på ett skönt sätt (i form av att titta på Vasaloppet), igår på ett mer passivt sätt (i form av att jag och Cyklisten gick och var lite småsura på varsitt håll). Jag tror verkligen att man behöver sådana helger ibland, och jag tror också att de flestas helger faktiskt är sådana trots att de kanske ser mer flärdfulla ut på bild. 

För tillfället står ett bröd inne i ugnen och väntar på att bli klart, ett "slarvbröd" som varken behöver knådas eller jäsas och som jag inte har gjort på flera år men som förhoppningsvis blir ätbart.  

Jag blev för övrigt lite förvånad över hur uppslukad jag blev av Vasaloppet, tittade nästan helt från början tills de första kom i mål. Egentligen är det jättetråkigt ju, men jag tror att det som fascinerar mig mest inte är de fysiska prestationerna utan att det verkar vara så mycket mental styrka bakom de som lyckas ta sig till toppen. 

Det var ungefär det djupaste jag har tänkt den här helgen.