Jag äter nästan bara vegetariskt. Jag har inget behov av att kalla mig för vegetarian eftersom det ibland kan slinka ner nån varmkorv när jag är panikhungrig och ska cykla hem, och blir jag bjuden på mat tackar jag inte heller nej till kött. Här hemma lagar vi nästan uteslutande vegetariskt. Det är nog framför allt ett miljötänk som ligger bakom det, men även att i alla fall jag mår väldigt bra av det och tycker att jag slipper diverse magkrämpor och liknande. Plus att det är gott och enkelt förstås.
Men igår kväll när vi pratade om allt möjligt och av någon anledning kom in på restaurangkedjan "Jensens Böfhus" (Jessi, I'm looking at you) kläckte jag ur mig att det hade varit SÅ gott med en riktig köttbit, och när jag kom hem från jobbet idag berättade Cyklisten den fantastiska nyheten att vi minsann ska äta kött till middag ikväll. Min reaktion var verkligen orimligt entusiastisk. Jag tror att det kan vara ett tecken på att järntabletterna som jag äter kanske inte riktigt kompenserar för den järnbrist jag tydligen har.
Det är hursomhelst väldigt spännande det här med vad kroppen behöver, men också hur speciellt det kan kännas att äta kött när man nästan aldrig gör det (och OBS att vi ska laga köttfärs och inget mer extravagant än så, haha).
I övrigt är Göteborg grått grått grått idag och jag har tänkt sitta i soffan resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar