lördag 16 juni 2018

Låda för låda

Jag sitter i soffan intill vår nya mellanvägg mot köket, eller okej, det är en vägg av flyttkartonger, det är inte så att vi har renoverat lägenheten direkt. Det känns så skönt att ha kommit igång med packandet.

Det är konstigt nog som om den här flytten har gett mig ny energi. Samtidigt som jag måste lägga mig på golvet med fötterna uppe på en fotpall emellanåt för att jag blir så trött i ryggen och höfterna. Kroppen må det vara lite si så där med, men hjärnan är i varje fall på topp än så länge. För en liten stund sedan fixade jag en "dejt" tills imorgon med tre potentiella barnvagnskandidater som finns till försäljning på Blocket, och tidigare i veckan grejade jag med allt från hemförsäkringar till adressändringar.

Med det sagt så längtar jag ändå ofantligt mycket efter att åka med färjan över från Umeå till Österbotten. Jag längtar efter den bekanta horisonten, gräsmattan, ljudet av dörren som smäller på ett alldeles särskilt sätt, lukten kläderna får när man sover i lite halvmögliga utrymmen. Så länge bebisen inte får för sig att göra entré i förtid ser jag en sommar med väldigt få måsten framför sig, och det känns så välbehövt.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...